Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
331
KOSTNADERNA FÅ EJ ÖVERDRIVAS

Kostnaderna få ej överdrivaskostnadsbördan av dessa reformer. Vad gäller t. ex. uppehållandet av en god näringsstandard för barnen kan detta med nuvarande läge för det svenska jordbruket ernås utan stort ökade realkostnader. Framför allt i jordbrukspolitiken är den stora uppgiften just nu att "bringa överproducenterna att möta underkonsumenterna", som det engelska slagordet lyder. I bostadspolitiken förtjänar ånyo understrykas, att sannolikt blott en utvidgad bostadsproduktion kan bli underlaget för en verklig uppsvingsperiod i det svenska näringslivet, som uppsuger de arbetslösa, bringar investeringsverksamheten i gång och bättre tar i anspråk våra naturtillgångar. Vi beklaga emellertid. att vi ej varit i stånd att lämna kostnadskalkyler. I den mån alla dessa stora frågor bli utredda blir det emellertid efter hand möjligt. Redan nu kunna vi exempelvis under hänvisning till bostadssociala utredningens snart väntade första betänkande tillägga, att en nybyggnadsverksamhet, som skulle förse alla nu trångbodda, fattiga familjer i städer och stadsliknande samhällen, som ha tre eller flera barn, med nya bostäder om 2 och 3 rum och kök, skulle kräva något mer än ett års extra byggnadsproduktion – vilken naturligtvis måste fördelas på flera år – och i fullt genomförd omfattning kräva en årlig subvention av omkring 5 millioner kronor.

Kostnaden är stor, men anser man saken viktig är den icke avskräckande. Detta hör även till det moraliska i befolkningsproblemet: hur stora försakelser är man beredd att taga? Hade vi till förfogande blott – säg – hälften av den summa årligen, som man på högerhåll är beredd att offra på rikets försvar, och kunde vi räkna med bara en bråkdel av de ekonomiska och personliga försakelser, vi alla äro beredda att underkasta oss, om vår frihet och vårt oberoende stode på spel, skulle verkliga krafttag av praktisk befolkningspolitik vara möjliga. Hur kan man vara så offervillig, när det gäller att försvara ett borttynande folk och samtidigt så förfärad inför vad det skulle kosta att söka hålla detta folk vid liv?