Mödrarnas yrkesarbete kräver reformermåste därför förändra dessa förhållanden för att lösa denna konflikt.
Normala unga kvinnor vilja visserligen gifta sig och ha barn; därom behöva vi icke tvivla. Men de vilja och behöva också ha arbete. Vi kunna icke godtaga de förhållanden, som nu i allt högre grad driva kvinnorna till sterilitet för att kunna få arbeta. Reformer på arbetsmarknaden måste då genomföras, som göra det möjligt för dem att föda barn utan att helt behöva släppa sitt arbete. De måste ges i lag värnad rätt till rimlig ledighet för barnafödande, till återanställning o. s. v. Frågan om skapandet av ökade möjligheter till halvtidsarbete bör vidare utredas, likaså det stora problemet, hur kvinnor efter vissa års bortovaro från arbete under en barnafödande och barnavårdande period skola kunna finna en läste väg tillbaka till yrkesarbetet. Reformer i denna riktning konst att motverka den extrema barnbegränsningstendensen hos de nu allt talrikare yrkesarbetande kvinnorna.
Det räcker emellertid ej med dessa förändringar av kvinnornas arbets- och anställningsvillkor. Samtidigt näste från al?a sidan reformer genomföras, som i nödig utsträckning göra en komplettering av moderns barnavård. Dessa reformer äro faktiskt lättare att sätta i verket än de förra. De beteckna en social organisationsuppgift, och barnkammarskolorna stå därvid som en även från barnpsykologisk synpunkt så fördelaktig lösning, att vi ej längre behöva rädas för problemet. Som vi redan framhållit har denna praktiska löning även självständigt arbetat sig fram. Barnkrubbor, lekstugor, barnträdgårdar äro ju inga okända, revolutionerande nyheter. Vad det nu gäller är att samhället gör sig medvetet om det ansvar för barnens vård, som måste tagas. Det gäller vidare att utvidga och kvalitativt höja dessa barnavårdsorgan och att befria dem från varje anstalts- och fattigvårds- eller välgörenhetskaraktär. Slutligen gäller det att i samband därmed ni värdering i den allmänna uppfattningen, att denna
