Mödrarnas försörjningsproblembarnens tillkomst, så gör man den familjeindividuella extrakostnaden för dessa barn särskilt stor, eftersom till de vanliga kostnaderna skall läggas minskningen i familjeinkomst genom att hustruns inkomst bortfaller. Därigenom skulle man naturligtvis direkt uppmuntra till barnlösa äktenskap. Vill man förhindra detta resultat, har man att ge hustrurna en motsvarande "mödralön". Är man verkligen villig att träda in för en sådan reform, som sannerligen inte blir billig? – I detta samband ropas ofta på en "omvärdering av hustruarbetet": hur vill man åstadkomma den? För att nå en förändring härvidlag fordras något mer än vackra talesätt, fordras sociala reformer i syfte att garantera hustrun–modern en tillräcklig livsuppgift, en självständigare och även tryggare ekonomisk ställning och en garanti för fortsatt framtida försörjning jämförlig med den arbetsinkomst, hon kan förvärva åt sig och åt familjen utom hemmet. Hur har man tänkt sig förverkligandet av allt detta? Dessa och många andra därmed förbundna problem äro sannerligen icke enklare att lösa än de problem, som grunda sig i svårigheten att kombinera moderskap med arbete även utom hemmet.
Vi bestrida på intet sätt, att här finnes utrymme för ett visst val: vilken utveckling av hustrun–moderns ställning och arbetsuppgifter, som vi vilja eftersträva för framtiden. Vi hävda emellertid, att detta utrymme ej är så synnerligen stort i den sociala utveckling vari vi befinna oss. Framför allt göra vi gällande, att en vändning av utvecklingstendensen icke kommer av sig själv, bara för att man önskar det. Vill man återföra kvinnorna till hemmet har man att träda in för mycket djupgripande samhällsreformer – mer djupgripande och troligen även mer kostsamma än dem vi föreslagit. Vill man verka i denna andra riktning har man samma plikt som vi att söka tillgodogöra sig ett fördomsfritt och djuplodande socialt tänkande över orsaker och verkningar och över möjliga reformlinjer. Den liberala laissez–aller–inställningen blir lika omöjlig
