Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
53
SKALL PREVENTIVLAGEN REFORMERAS BAKLÄNGES

Skall preventivlagen reformeras baklängesojämförligt större

antal barn inom just detta åsiktsläger. Eller skulle det endast vara – helt eller för långa tider – sterila och celibatärer alla dessa som nu uppträda mot födelsekontroll?

Proposition om slopandet av preventivlagens allmänna förbud emot upplysningsverksamhet syftande till spridning av praktisk kännedom om preventivmedel avslogs ännu vid 1934 års riksdag. På justitieministerns initiativ har därefter hela frågan varit föremål för förnyad utredning genom särskilda sakkunniga, vilka även framlagt nytt reformförslag, som nu befinner sig på remiss. En viss del av de yttranden kommittén inhämtat och avtryckt och likaså vissa av remissutlåtandena ådagalägga dessvärre, att man ännu på sina håll har svårt att se klart i denna fråga. Förslaget självt är blott en räddhågad kompromiss. Man vill t. ex. lämna åt polismyndigheterna i länen och de särskilda orterna att bestämma både vilka – utom apoteken – som skola få försälja preventivmedel och i vad utsträckning offentlig upplysningsverksamhet skall få bedrivas om preventivmedel och sättet för deras användande.

Emot en offentlig organisation i båda dessa hänseenden ha vi i och för sig ingen invändning. Villkoret är emellertid att denna organisation får en positiv inriktning: att utbreda vederhäftig sexualupplysning framför »allt till de unga och oerfarna, till de fattiga och förkomna, alltså till de folklager, som mest äro i behov av upplysning, samt att förbilliga, tekniskt förbättra preventivmedlen och göra dem lättare åtkomliga. De sakkunniga ha trots vissa antydningar i motsatt riktning uppenbarligen mest sett till den negativa sidan: att kontrollera den privata verksamhet på dessa områden, som nu finnes. Allmänt bör vidare understrykas, att med den anda, som alltjämt får bestämma vår skolledning, och med den brist på intresse för och insikter om rationell sexualupplysning, som vi ha att räkna med även hos ett flertal andra offentliga instanser, synes tiden alls ej mogen för någon som helst inskränkning av den privata