Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
73
DEN TEKNISKA UTVECKLINGENS ÖKADE TAKT

Den tekniska utvecklingens ökade taktgrenar utgått. De te sig

stora", och man kan bli benägen att som de liberala ekonomerna lokalisera de stora framstegen bakåt. Men de nya rönen kunna själva ge anledningar till liknande utgreningar, varefter de bli "stora" i framtiden.

Från denna synpunkt kommer Ogburn till den slutsatsen, att de tekniska framstegen äro kumulativa och normalt måste följa en progressivt stigande linje, måste försiggå desto snabbare, ju mer vårt samlade kapital av tekniskt vetande stiger.

Alla veta, med vilken fruktansvärd hastighet den tekniska utvecklingen förlöpt under de sista decennierna. Denna utveckling representerar ett dynamiskt element, som håller på att spränga vårt samhälles institutionella ram. De tekniska framstegen betyda i första hand ökad makt över naturkrafterna, ökade "naturtillgångar" i ekonomisk mening. Framstegens nutida tempo ger oss stark anledning att betvivla, att det numera – n. b. inom för den svenska befolkningsstorleken praktiskt viktiga gränser – överhuvudtaget existerar något mera betydelsefullt samband mellan folkmängd och levnadsstandard.[1]

Funnes ett sådant samband, skulle det ju ligga däri, att knappheten på naturtillgångar skulle göra, att en ökad folkmängd skulle få arbeta hårdare och försaka mera för att kunna hålla sig uppe. En minskad folkmängd – ned till "befolkningsoptimum", som ju i allmänhet, åtminstone tidigare, antagits ligga vid en relativt låg folkmängd – skulle på

motsvarande sätt möjliggöra en större realinkomst per arbetande

  1. Jämförelsen gäller därvid befolkningar med lika åldersfördelning, innebärande bl. a. ett lika stort relativt barnantal. Man jämför t. ex. en konstant befolkning med därav betingad lika åldersfördelning men vid olika stor folkmängd. I själva verket är det en jämförelse av denna typ, som befolkningspolitiskt i allmänhet är av betydelse (se t. ex. nedan sid. 194–198). Annorlunda ställer sig givetvis saken om man jämför två befolkningar växande i olika hastighetsgrad eller den ena växande och den andra avtagande. En sådan skillnad gäller ej blott folkmängden utan även åldersfördelningen och innebär en olikhet i fråga om proportionen tärande individer (barn och åldringar) och närande, vilket naturligtvis vid given inkomst per närande individ betingar en skillnad i levnadsstandard.