Hoppa till innehållet

Sida:Kroningsdagen1844blanche.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

36

dessa perlors namn. En förhoppningsfull aning säger mig, att deras antal snart skall förökas. En Konungs ära behöfver ej alltid till stöd en piedestal, prydd af eröfrade kanoner och sönderskjutna segerfanor. Folkets välstånd och framskridande på upplysningens hana, se der de skönaste prydnader som vara långt efter sedan kanonerna förrostat och segerfanorna multnat i dam.

O fosterland, du hjeltars höga moder,
Du kraftens hem, du idoghetens land,
Ej rikt på guld, men rikt på ärestoder,
För mödan skapt, du trycks ej af dess hand.
Låt andra fröjdas åt de stolta dygder,
Som vinns på stridens fält i blodig glans —
Äg frid och frihet inom dina bygder — —
Se der, se der din skönsta segerkrans!
 
En sådan krans med denna dagen blommar.
Kring Sveas tinning, låt oss fästa den,
Och vårda den, så efterverldens domar
Må finna bladen lika friska än!
Sänk, fridens Gud, din blick till Norden neder;
Men skalla stridens rop på Sveas strand,
Än faste stå de Svenska kämpaleder
Till stöd för Konung och för fosterland!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

(Gamla Folksången afsjunges, bvarefter, under fanfar, ridån faller).




ST0CKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1844.