Som vår första handskrift på fornsvänska gäller ju sedan gammalt älsta partiet af den pergamentcodex af Äldre Västgötalagen, som förvaras i Kongl. Biblioteket i Stockholm och där bär signum B. 59. Den anses i allmänhet tillhöra tiden omkring 1285.
I det följande skall jag emellertid söka påvisa, att det finnes en annan handskrift, som i såväl palæografiskt som språkligt afseende är afgjordt ålderdomligare än den nämda och därför efter all sannolikhet också äldre.
Under förarbeten till en språkhistorisk fornvästnordisk läsebok genomgick jag sistliden höst i facsimile eller original ett större antal af 1200-talets norska handskrifter och handskrifts- fragment. Jag kom under arbetets gång att erinra mig det lilla fragment af äldre Västgötalagen, bestående af två pergamentblad i duodesformat, som förvaras i K. B. och till detta vid midten af 1800-talet öfverlämnats af det norska Rigsarkivet. En närmare granskning af dessa handskriftslämningar visade ock omedelbart slående likheter med norska handskrifter från början och midten af 1200-talet och flere utpräglade kontraster mot cod. B 59 (älsta delen), som genomgående befans äga en ungdomligare prägel i palæografiskt som i språkligt afseende.
När jag började att närmare efterforska fragmentets historia och behandling, fann jag, att om dess ålder redan för länge sedan uttalats olika meningar af den utmärkte norske historikern och filologen P. A. Munch och vår berömde lagutgifvare C. J. Schlyter.
Munch hade i en artikel, rubricerad »Levninger af norsk Oldlitteratur, nylig opdagede i det norske Rigsarkiv», i Norsk Tidskrift for Videnskab og Litteratur 1847 s. 25 ff. skildrat de märkliga fynd af handskriftsfragment, som kort förut gjorts i
