icke eller lämpas til alla; ty Climaters, lefnads-arters och andra omständigheters olikhet kan göra den skilnad, at folket ej allestädes hinner i allmänhet til lika hög ålder. I synnerhet är ej rådeligt, at lita på de orters förtekningar, hvarest mycket främmande folk årligen inkommer och dör. Derföre, ehuru det hafver sin stora nytta, at se, huru döden hushållar i folk-rika Handels-Städer, är likväl säkrast, at til förenämnde lagranna frågors besvarande rådfråga sådana orters Förteknngar, hvarest den minsta myckenhet af folk, som mögeligt är, utflyttar eller inkommer. Det var orsaken, hvarföre Halley ej tordes trygga sig vid Londons döds-listor, utan, i brist af några tilräckeliga på Landet gjorde, utvalde dem han fått ifrån Bresslau i Slesien, en Stad, som han trodde mäst bestå af infödingar.
Genom fem års observationer derstädes, funnos, af 1174 människor, som årligen efter et medel-tal blifvit döde, 348 vara barn i första året: 198 barn emellan 1 och fulla 6 år. I de följande 5 åren til det ellofte, voro allenast 39 döde, och 20 emellan det ellofte och 16:de ålders året, som utgöra ej mer än 4 för hvart år. Ifrån det 16:de til det 21, dödde 5 om året: emellan 21 och fulla 26 år, dödde 6: sedan til det 50:de afgingo årligen 8 människor vid pass af hvart ålders år. Ifrån 50:de til 70:de saknades 10 eller 11 människor för hvart år. Af alla 1174, voro ej flere än 22 äldre än 80 år: allenast tvänne hunno til 90.
