hopens ytterligare tilväxt; en några gångor vissa Landskaper öfvergången Päst och flera dylika hinder tillika tagas i öfvervägande. Men freds-lugnet och många nyttiga författningar tyckas på de sista 34 åren, genom GUDS välsignelse, hafva gjordt önskelig verkan, jämväl til menighetens förökelse. Några til Kongl. Vetenskaps Academien inlemnade utdrag af vissa Församlingars[1] Kyrkoböcker för dessa år och ifrån åtskilliga Lands-orter, hvar af somlige lifvit införde i Handlingarna, intyga genom et utsökt medel-tal, at för hvarje 100 döde, 140 blifvit födde. Om förhållandet varit och framgent blefve sådant öfver alt Riket, och om ej flere Svenske utflyttade utur Landet, än Främlingar inkomma, skulle Folk-hopen hvart 74:de år blifva dubbelt större.
Men Tabellerne, som til Konglig Majestet, ifrån de flästa Landshöfdingedömen i Riket blifvit ingifne för år 1749, minska något vår förhoppning om så snar förkofring. Emot 100 döde, svarade allenast 126 födde, hvilket årliga öfverskott, ej skulle göra dubbelt antal förr än efter 100 år. Det är likväl til märkande, at koppor, Röd-sot och andra smittosamma sjukdomar voro det året gängse nästan i alla Svenska Landskaper, och gjorde skada öfver vanligheten. Förtekningarne ifrån ellofva Landshöfdingedömen för nästföljande å-
- ↑ Wassenda Församling i Älfsborgs Lähn på 25 år. Jerlsö i Hälsingeland på 26 år. Cuopio i Finland på 25 år. Råneå i Westerbotn på 24 år. Ålems i Calmare Lähn på 25 år. Fläckebo i Westmanland på 24 år. Kräklinge i Nerike på 25, och Lerbäcks Församling i Nerike på 5 år.
