mångfaldigt större menighet. Om stora hopar i forna tider här ifrån utflyttat, har det visserliga icke skedt för trångmål, utan af lättja, krigs-lusta eller vana.
2:o Emedan det, oacktadt alll människlig försigtighet sällan händer, at ju et Land någon gång, inom 60 til 100 år, blifver hemsökt med Päst eller oundvikeligt krig, hvarigenom på kårt tid mera folk plägar afsmälta, än många års förmering hunnit samla; så står der af lätteligen at sluta, det förökelsen på folk-hopen aldrig kan i sjelfva verket gå så fort, som Naturen eljest skulle tillåta. Bedröfvelig förfarenhet har visat, at et års Päst har, på de orter han sig inritat, gemenligen lagt en sjette-del af folket i grafven. Exempel gifvas, at en tredje-del, ja hälften blifvit medtagen. Der han sällan kommer, plägar han utöfva så mycket större grymhet. Smittosamma sjukdomar, när de ofta infalla, göra i längden så stor skada, som en Päst. I Helsingeland dödde, år 1743, allenast af Blodsoten, mer folk, än 8 års vanlig förmering genom flera födda, kunde ärsätta. Altså kan ej brukas nog försigtighet, at i tid mota så grufveliga fiender. Krig beröfvar icke allenast et Rike alla dem, som stupa i Fält, bårtföras fångne och omkomma vid fienteliga infall; utan det bör ock på des räkning uptagas, huru många hustrur derigenom mista sina män, och således sättas utur stånd at bidraga til fortplantningen, då Landet förlorar all den afföda de kunnat lemna. Monne det icke til en stor del bör tilskrifvas den afgång Man-könet lidit uti våra sista krig, at här i Riket, år 1749, verkeligen funnos öfver 100000 människor mer af Qvinno- än af Man-kö-
