vanskeliga tilstånd, ifrån födslo-stunden, genom hela des lefnad; förefalla jämväl uti et Samhälle många angelägna mål, som fordra kunskap, uti hvad ålder människorna mäst eller minst dö? Huru länge man med någorlunda sannolikhet kan förmoda, at en frisk människa af gifven ålder, kan ännu lefva? Huru många människor ungefärligen finnas i hela Samhället af en viss ålder, eller inom vissa år? med flera dyliga frågor, hvilkas vigt jag med några exempel vil bevisa.
Det brukas mycket utomlands, at Regeringen, i påträngande nöd, uplånar penningar af undersåtarena, på de vilkor, at lån-gifvarne, i stället för betalning, få en viss summa årligen i hela sin lifs-tid, så stor tiltagen, at både Capital och laglig Ränta derigenom må utbetalas, til dess lån-gifvaren dör. Sådana öfverenskommelser om lifs-tids räntor pläga ock ske emellan enskilda. Det kommer då an på at veta, huru många år lån-gifvaren ännu förmodas hafva at öfverlefva, på det Års-Räntan må passas derefter. Dör han förr, än man förmodat, då vinner lån-tagaren, som ej är förbunden til vidare utbetalning; men om han lefver längre, måste lån-tagaren med förlust årligen utgifva lika stor Summa, ehuru länge lån-gifvaren lefver. Den som på detta sättet lånt af många, vinner väl på den ena och förlorar på den andra; men det får dock ej tagas som et blott lycko-spel. Försigtighet fordrar altid på ena sidan, och billighet på den andra, at man vid öfverenskommelsen ser sig före, at hvarken förlusten eller vinsten på hela lånet kan blifva alt
