för stor: ty Cassan lider vid det förra och Crediten vid det senare.
De Franske så kallade Tontiner stödja sig på en ungefärlig uträkning, hru länge, af et visst antal sam-ålders människor, någon kan vara öfrig. De som försträcka Kronan penningar, fördelas i några Classer, efter deras ålder. Alle, som höra til en Class och följakteligen äro af lika ålder, göra lika stor insättning. Sedan får Classen årligen en viss summa til delnings, så stor tiltagen, at hela Classens insättnings Capital, med derå löpande Ränta efter öfverenskommelse, kan inom et visst antal af år blifva til fullo ärsatt. Åra-talet beror på en sannolik gissning, huru länge det skal draga ut, förr än alle del-tagare i Classen äro utdödde: ty de ärfva hvars annars ränta, så länge någon enda är i lifvet, hvilken då ensam får upbära så mycket, som hela Classen borde tilfalla. Låt vara, at 1000 människor, af vid pass 20 års ålder, gjorde insättning, och det hölles för troligt, at ingen af dem skulle öfverlefva 90 år, då måste lån-tagaren bereda sig at utbetala lika stor summa årligen i 70 år. Om ingen del-ägare i Classen lefver så länge, vinner Kronan så många års Ränta, som Classen förr utslocknade, än det förmodades. Men lefva någre eller allenast en enda af dem öfver 90 år, måste den beviljade summan likafult årligen utbetalas, så länge någon är öfrig, Kronan til dryg förlust.
I Ängland äro de så kallade Annuiteter mycket i bruk emellan enskilda personer. En, som ej har annat at uppehålla sig med til död-dagar, än
