han genom nytt kontrakt, gällande från och med den 1 juli 1820, såsom »aktör och sångare» vid de båda kungliga teatrarne. (»I anledning af nådig befallning» blef Almlöf, jämte några andra vid Kungl. Teatern anställde, »ifrån beväringsskyldigheten frikänd».) Under hela sitt lif var han sedermera — under ej mindre än 16 styresmän — fästad vid den kungliga teaterinrättningen, från den 1 juli 1863 med lifstidskontrakt, alltid föremål för beundran och erkännande. Så blef det Almlöf förbehållet att den 9 febr. 1826, efter föreställningen af komedien »Shakspeare kär», vara den förste svenske artist, som blifvit på scenen inropad. Den 24 nov. 1825, då den gamla dramatiska teatern (den s. k. »Kongl. Mindre Theatern») lades i aska, utförde Almlöf Allbrands roll i »Redlighetens seger öfver förtalet», och när Kungl. Dramatiska Teatern vid Carl XIII:s torg 38 år därefter, den 12 sept. 1863, invigdes, var det åter Almlöf som, i en prolog af Frans Hedberg, först hälsade allmänheten från denna scen.
Nils Wilhelm Almlöfs första betydande roll var Leicester i Schillers sorgespel »Maria Stuart», upptaget på svenska scenen i maj 1821. Bland den mångfald af roller han sedermera under sin 55-åriga skådcspclarverksamhet utförde må nämnas: titelrollerna i sorgespelen »Othello», »Sulla», »Wallensteins död», »Fiesco» och »Marino Faliero», i dramerna »Herman von Unna» och »Falkland», i Jolins skådespel »Mäster Smith», samt i komedierna »Shakspeare kär», »Salvator Rosa» och »Montjoye»; Hugo i »Skulden», Frans Moor i »Röfvarbandet», Jaromir i »Stamfrun», Don Silva i »Hernani», Filip den andre i »Don Carlos», Georges i »Tretio år af en spelares lefnad», Leon i »Slottet Montenero», Don Cesari »Amanda», Morton i »Qväkaren och dansösen», Bolingbroke i »Ett glas vatten», Raimond i »Förtalet», Konung Kristian den fjerde i »Elfjungfrun», Markisen i »En fattig ädling», Vålnaden, Horatio, Hamlet, Claudius och Polonius i »Hamlet», Major Hjelm i »Blommor i drifbänk», Knut Algotson i »Bröllopet på Ulfåsa», Amtmannen i »De nygifta», Kammarherre Brattsberg i »De unges förbund» och Gustaf Vasa i Edvard Bäckströms »Mellan bröderna» (den sistnämnda rollen inlärd i hans 75:te lefnadsår).
Nils Wilhelm Almlöfs namn är ett af de mest framstående i vår teaterhistoria. »Han var genom hela sitt skaplynne
