drabbningarna» (13 juni 1867), Maria Stuart i »Maria Stuart i Skottland» (16 mars 1868) samt Geneviéve i »De onyttige» (30 mars 1869).
Först med 1870-talet uppnådde emellertid Elise Hwasser höjdpunkten af sitt konstnärskap. Hennes Hermione i »En vintersaga» (17 dec. 1871), hennes Donna Dolores i »Allt för fosterlandet» (26 febr. 1872), hennes Tekmessa i »Kungarna på Salamis» (5 febr. 1874) och hennes Markisinna de Maupas i »Det besegrade lejonet» (19 febr. 1875) tillhöra alla första hälften af detta årtionde. Äfven under 1870-talets senare hälft låg hon flitigt med i repertoaren och slag i slag öfverraskade hon med de mest skiftande karaktärsframställningar. Det var under dessa år hon bland annat som den gamla Grefvinnan Danicheff i »Danicheffarne» (4 jan. 1877), som Donna Sol i »Hernani» (4 april 1878) och som den intriganta Grefvinnan Zicha i »Dora» (2 jan. 1879) hade tillfälle att lägga i dagen sin öfverlägsenhet som scenisk artist. Högre än någonsin förut nådde hon likväl med sina Ibsenframställningar: Hjördis i »Härmännen på Helgeland» (11 nov. 1876), Fru Inger i »Fru Inger till Östråt» (27 okt. 1877) och Lona Hessel i »Samhällets pelare» (15 dec. 1877).
Hennes Nora i »Ett dockhem» (8 jan. 1880) stod dock ej fullt på samma höjd. Trots många enskildheter af stor och gripande verkan, kunde den nu nära femtioåriga konstnärinnan ej gifva full illusion åt framställningen af den unga, barnsliga frun. Däremot blef Fru Alfving i »Gengångare» (27 sept. 1883) en ny triumf för henne. Till hennes mera bemärkta skapelser under hennes senare teaterår höra äfven Cleopatra i »Antonius och Cleopatra» (28 mars 1881), Fru Desvarennes i »Prins Panin» (29 april 1882) och Lady Macbeth i »Macbeth» (3 maj 1886).
Dc som i midten af 1880-talet styrde Kungl. Teatrarne förstodo emellertid ej att uppskatta en sådan scenisk storhet som Elise Hwasser, åtminstone har man sig ej bekant skälen till det sätt hvarpå hon behandlades från deras sida. Hon blef, ehuru ännu i sin fulla kraft tillbakasatt för yngre förmågor. Hon hade länge önskat att få göra Lady Macbeths roll och, när så det Shakspearska dramat vid Rossis gästspel på våren 1886 skulle gifvas, fick hon tigga sig till att få alternera i rollen. Hon hade velat spela Gina Ekdal i
