Montanus», hans Klockare i »Ambrosius» och hans Surkart i »Mycket
väsen för ingenting». Bland öfriga roller som han utförde
på de kungliga scenerna — hufvudsakligen på Dramatiska
Teatern — må nämnas Sansquartier i »Nya garnison», Argante
i »Scapins skälmstycken», Mathurin i »Herr Perrichons resa»,
Peponet i »Så kallade hedersmän», Markis Montefiore i »Don
Cesar de Bazano», Alain i »Fruntimmersskolan», Brimborius i
»Föreningsfesten», Öfverläkaren i »Fregattkaptenen»,
Dödgräfvaren i »Hamlet», den gamle betjänten Boman i »Mellan fyra
ögon», François i »Sällskap där man har tråkigt», Husägaren
i »Advokaten Knifving» och den gamle korrekturläsaren Persson
i »Sveas fana». Det var i den sista af dessa roller som han den
7 dec. 1892 tog afsked af publiken efter en femtiåttaårig
teaterbana. År 1884 utnämndes han till riddare af Vasaorden. En
annan, mindre vanlig utmärkelse hade tilldelats honom redan
i hans ungdom: år 1838 erhöll han nämligen en medalj, »med
af Kungl. Maj:t förunnad rättighet att å bröstet bäras i svart
och rödt band», hvilken staden Vexiö låtit prägla för att
tillställas honom och en hans kamrat, skådespelaren Carl August
Alén, för deras verksamhet och rådighet vid släckningen af
en eldsvåda i nämnda stad; han bar dock aldrig denna
dekoration. Efter långvarig sjukdom afled han i Stockholm den 31
mars 1898. — Gift 1866 med Julia Malmström (dotter af
skådespelaren hos Torsslow och vid Mindre Teatern Sven Johan
Malmström).
Anders Victor Dahlgren. K. T. 1 juli 1854—30 juni 1863. K.
T:ne 1 juli 1863—31 juli 1887; K. Op. gästspel 26 dec.
1890—10 febr. 1891, 15 ggr, och 29 nov. 1891.
Född i Stockholm den 16 okt. 1828 (son af slaktaremästaren Petter Dahlgren och Charlotta Eriksson). Elev vid baletten 1 juli 1846, figurant 1 sept. 1852 och elev vid sångscenen samma dag. Debuterade som Pelle Jonsson Krycka i »Målaren och modellerna» den 14 jan. 1853 och som Daniel i »Alphyddan» den 6 maj s. å. Under många år var han sedermera en gunstling hos publiken, särskildt då det gällde framställningen af komiska figurer såsom exempelvis Donathan i »Nürnbergerdockan», Aignelet i »Advokaten Pathelin» och framförallt Per i »Wermländingarne», en roll hvilken han ännu under
