utstyrselstycket »Jorden rundt på 80 dagar», som vid sitt första framförande väckte så stort uppseende.
Hösten 1876 blef han regissör vid Södra Teatern, som nämnda år öfvertogs af Haqvinius och Bergström, och kvarstod där i nämnda egenskap till 1883, då han jämte skådespelaren Richard Wagner blef direktör för samma teater. Detta kompaniskap upphörde 1889, då Bosin bildade eget landsortssällskap, för att två år senare öfvergå till William Engelbrechts sällskap.
Med år 1894 ingick det sista skedet i Bosins verksamhet vid svenska scenen. Han blef då anställd som regissör vid Albert Ranfts olika teaterföretag i Stockholm och Göteborg och tillhörde sedan de Ranftska scenerna med undantag af tre år, då han var regissör vid Axel Engdahls teater i Göteborg. Äfven ledde han landsortsturnéer för Ranft och var under sina sista år förste regissör vid Oscarsteatern. På denna post kvarstod han till ett halft år före sin död.
Bosins egentliga verksamhetsfält var alltså regissörskapet, och på det området var han måhända en af de bättre sceniska ledare som vårt land ägt. Själf ytterst plikttrogen och arbetssam ställde han också stora kraf på dem som stodo under hans ledning. Ehuru han i grund och botten var godhjärtad, voro hans repliker dock ofta nog kryddade med den mest bitande sarkasm. Som exempel på hans sätt att uttrycka sig vid repetitionerna må anföras följande replik, framsagd med hans vanliga milda, men tämligen gnälliga stämma: »Nej, snälla fröken, se inte så älskvärd ut. Det är en ragata ni skall framställa. Spela på ert eget temperament, snälla fröken ...»
Under en tidigare period uppträdde han emellertid äfven som skådespelare, hufvudsakligen i den komiska genren och bland hans roller må anföras: Pihlén i »Det skadar inte!» Prosper Coindet i »På vift», Hofkamrern i »Frihetsbröderna» (där dock kupletterna, denna rolls glansnummer, voro uteslutna på grund af framställarens bristande sångförmåga) och Paul Aubier i »De röda fruarna.»
Ej minst framstående var Bosin som öfversättare och bearbetare för scenen. Till flera hundra uppgå de operetter, lustspel och farser han bearbetat och öfversatt, och ända tills han ett par veckor före sin död drabbades af ett slaganfall sysslade han med öfversättningar för de Ranftska scenerna. Han afled
