»Carmen». Af dessa uppgifter lyckades han bäst i den förstnämnda rollen, där hans skarpt pointerade spel och dramatiska sångsätt voro af ganska god verkan. Däremot lämpade han sig mindre för de mera lyriska partierna. När engagementet i Stockholm var tilländalupet, var han åter engagerad vid det Kongelige Teater i Köpenhamn under spelåren 1890—1900 och utmärkte sig nu bl. a. som framstående Wagnersångare. Han lämnade emellertid den danska operascenen, innan han uppnått pensionsåldern och har under de senare åren mestadels verkat som pianist på restauranger och kaféer i Sverige.
Elsa Elfrida Margareta Stenhammar. K. Dr. T. debut: 14 mars—1 april 1888, 3 ggr.
Född i Stockholm den 23 maj 1866, dotter af kammarskrifvaren i generaltullstyrelsen, förutvarande operasångaren Oscar Fredrik Stenhammar och den utmärkta operasångerskan fru Fredrika Stenhammar, född Andrée. Hon aflade organistexamen vid musikkonservatoriet 1885, men beslöt sig sedan för att ägna sig åt scenen, studerade vid konservatoriets teaterelevskola 1886—1887 och debuterade i mars 1888 på Kungl. Dramatiska Teatern som Elfrida i »Askungen», men då denna debut ej föranledde engagement, for hon till Göteborg, där hon debuterade på Stora Teatern hos Lorentz Lundgren den 15 maj 1888 som Leonie i »När damerna föra krig», hvarefter hon erhöll anställning vid denna teater för det följande spelåret 1888—1889.
Spelåret 1889—1890 vistades hon i Paris, tog kantorsexamen 1891 och ägnade sig därefter uteslutande åt musikalisk verksamhet i Göteborg, dels som lärarinna i sång, musik och deklamation, dels som deltagare i konsertlifvet. Hon blef 1907 kantor i därvarande domkyrka, hvilken befattning hon fortfarande (1918) innehar. Sedan 1895 har hon tillsammans med sin moster, den framstående orgelnisten i Göteborgs domkyrka, fröken Elfrida Andrée, anordnat årliga folkkonserter och gifvit mycket uppmärksammade folkviseaftnar.
