Född den 20 aug. 1843 i ett litet torp i Väderslöf nära Växjö. Hennes föräldrar voro torparen Jonas Nilsson och hans hustru Christina Månsdotter. Bland sju syskon var hennes äldste bror, Carl, den som i barndomen föregick Christine med godt exempel. Han spelade fiol, och hon lärde själf spela på samma instrument när hon ej var äldre än åtta år. Hennes högsta önskan var dock att kunna skaffa sig en egen fiol. För att nå detta mål öppnade hon många landsvägsgrindar och mottog många grindslantar. När hon så slutligen fick sin egen fiol kände hennes glädje inga gränser. Åtföljd af sin moder gjorde hon många och ofta rätt långa fotresor, spelade och sjöng på gästgifvargårdarna samt här och där i byarna. Hon var fjorton år då modern i juni 1857 tog henne med till den stora sommarmarknaden i Ljungby. Här fick häradshöfding Fredrik Tornerhjelm höra henne, och han frapperades genast af hennes vackra röst, och öfverraskad af den ovanliga företeelsen, utverkade han af modern tillåtelse att skicka den unga flickan i pension. Och så kom hon till Halmstad, där hon sattes i pension, och fick till lärarinna i sång den äfven som porträttmålarinna kända friherrinnan Adelaide Leuhusen, född Valerius (dotter af skalden Johan David Valerius). Det var genom denna lärarinnas omsorgsfulla och skickliga ledning som den unga smålandsflickans rika anlag från början upparbetades för att sedan utbildas till det storartade konstnärskap som skulle göra Christine Nilssons namn kändt och berömdt öfver hela världen. Hennes allra första uppträdande inför offentligheten ägde rum i början af år 1859 i Halmstad på en af friherrinnan Leuhusen föranstaltad soaré. Sedan vistades hon någon tid i Göteborg, där den unga eleven i grosshandlaren Rudolf Koch erhöll en upplyst och frikostig beskyddare, som aldrig tröttnade att under hennes lärotid understödja henne. Här uppträdde hon den 19 maj 1859 på en af pianisten Sara Magnus anordnad konsert. Samma år blef hon därstädes konfirmerad af domprosten Wieselgren.
Så kom hon, hösten 1859, till Stockholm, där hon genom friherrinnan Leuhusens bemedling anförtroddes åt Franz Berwalds ledning, och han lät henne uppträda i De la Croix' salong den 28 febr. 1860 på en soaré inför »de kungliga» och en fulltalig publik. Aftonbladet skref om detta hennes första
