Selma Ek var framförallt en dramatisk sångerska. »Som skådespelerska utmärkte hon sig för en ovanlig förmåga att individualisera sina uppgifter, och att genom ett intelligent och talande stumt spel utfylla luckorna mellan de olika situationerna. Hon förstod att få fram karakteristiken äfven i grimering, hållning, klädsel och yttre uppträdande; hennes sätt, utseende och later voro alltid olika i de olika rollerna, något som icke bland våra sångerskor är så vanligt, som det onekligen borde vara. Hon förstod den svåra konsten att utbreda stämning omkring sig och att gifva åskådaren och åhöraren full illusion af att hon var den person hon framställde och icke blott nöjde sig med att föreställa den.»
I juni 1883 medföljde hon den turné som medlemmar af Kungl. Teaterns lyriska scen jämte hofkapellet och teaterns körpersonal gjorde till Göteborg och Köpenhamn. I sistnämnda stad uppträdde hon äfven våren 1886 på konserter.
Fröken Ek, som lämnade scenen vid ännu icke fyllda 40 år, har sedan lefvat ett oberoende privatlif i hufvudstaden.
Anna Maria Elisabeth (Anna-Lisa) Hwasser, sedan Fru Hwasser-Engelbrecht. K. T:ne 2 jan. 1879—23 maj 1880 (ej engagerad »på stat», utan för ett visst arfvode för hvarje uppträdande). K. St. T. gästspel 6 juni 1888 (vid fru Elise Hwassers afskedsrecett). K. Dr. T. 9 juni 1890. K. Op. 17 mars 1892. K. Dr. T. 20 mars 1893. K. Op. 8 maj 1894 och 11 mars 1895. K. Dr. T. 20 mars—11 maj 1898, 10 ggr.
Född i Solna församling den 16 aug. 1861. (Föräldrarna voro sekreteraren och ombudsmannen vid Kungl. Teatern, hofkamreraren Daniel Hvasser och hans maka, den berömda skådespelerskan Elise Hwasser, född Jacobson.) Tidigt röjdes Anna-Lisa Hwassers håg och begåfning för scenen, och modern ledde med sorgfällig ifver hennes anlag. Vid ännu ej fyllda 18 år debuterade hon på Kungl. Dramatiska Teatern den 2 jan. 1879 i titelrollen i Sardous komedi »Dora». Den unga debutanten väckte genast uppmärksamhet såväl genom den för en debutant ovanliga säkerhet i att fritt och otvunget röra sig på scenen, som också genom det själfulla spel och den korrekta replikbehandling hon visade sig vara mäktig. Hennes andra roll å samma scen blef Anna Ivanowna i »Danicheffarne». Under den tid af halfannat år som hon tillhörde de kungliga
