Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

satte sin gång. Han får, vid Zeus, berätta historier om kvällarna också.

Då Cello kom in i sitt rum och hade tänt lampan, fann han på sitt bord ett brev, som anlänt med mjölkleverantörens skjuts på aftonen.

Brevet befanns vara från Karl Ludvig.



16
Tant Klara

I stadens stekande hetta framlevde Karl Ludvig en lycklig och molnfri tillvaro. På arbetsplatsen gledo timmarna bort under ett arbete, som hamrade i endast halv takt; när de lediga stunderna kommo, gingo hans lyckodrömmar för full fart, svingande sig kraftigare och högre än någonsin. Petrus Anker besökte han nästan varje dag och förrättade hos honom sin andakt under frammumlande av namn på nya avgudar. Dessa böner blevo icke heller obesvarade, ty genom tempeltjänarens förmedling lyckades Karl Ludvig för Gyllene triangelns räkning komma in på nya aktiefält, där guldådran låg glimmande i dagen, blottad från grus och sand. Det var nästan endast att plocka med bara händerna under några veckors tid. Västerviks Sågblad stod emellertid stilla, liksom hämtande andan efter den raska och oavlåtliga uppgången.

— En andhämtningspaus, mässade pastor Anker. De kommer igen, de kommer igen!

— Kommer igen, kommer igen, svarade församlingen med ett brus, vari även Karl Ludvig blandade sin kraftiga stämma.

Karl Ludvig hade också kunnat nedskriva några rader till Cello med upplysning om, att ”vi har kommit in på ny, givande marknad, allt väl”, och han kunde icke minnas en sommar i sitt liv, som varit så glad som denna, möjligen med undantag för den försommar, då han erövrade den vita mössan, och då en mängd släktingar stodo hurrande på skolplanen.

När Karl Ludvig därför efter måltiden på eftermiddagen vilade

124