plötsligt mitt i natten vid en mängd främmande och sällsamma ljud. En liten klocka började spela, och hon förnam också den melankoliska knäppningen av en luta liksom långt i fjärran. Skräcktanten, som helt visst var något musikalisk, kunde icke leta ut melodien och fann icke heller den minsta rytmiska ordning i denna musikaliska underhållning. Det var Karl Ludvigs sagosoffa, som i nattens stillhet spelade sina barnsliga melodier för den främmande. Hade tant Klara varit en drömmande natur, skulle hon kanske ha funnit ett visst behag i denna milda, avlägsna musik, men hon var en praktisk kvinna; därför blev hon först förvånad, sedan nyfiken, därefter uppbragt och slutligen skrämd. Plötsligt tycktes emellertid klockorna och lutmusiken tystna, som om de andeväsen, vilka använda nätternas mystik och stillhet för att kunna göra sig hörda av människorna, flytt bort för en vaknande jordandes råa vetgirighet eller vrede. Tant Klara hade emellertid icke hunnit att åter lägga sig ned, förrän Den okände gästen vände och vred sig i korgstolen, som om han lagt det ena benet över det andra eller sträckt sig och gäspat.
— Är det någon där, frågade Skräcktanten frimodigt.
Den osynlige gästen svarade icke; det uppstod en mycket djup tystnad, under vilken tanten åter satt sig upp i sängen, stirrande ut i det sammetssvarta mörkret. Men efter en stund lade tant Klara sig ned på nytt och sökte att glömma de olustiga intryck, hon nyss mottagit. Då reste sig emellertid Den osynlige gästen beslutsamt i korgstolen med ett så hemskt sprakande, knakande och kvidande, att tant Klara ögonblickligen tände den lilla lampan invid soffan, satte sig upp bland bolstrarna och ropade:
— Är Karl Ludvig där?
Men bakom den stängda sängkammardörren kom icke ett ljud.
— Är Karl Ludvig där? frågade tant Klara på nytt.
Men tystnaden var så absolut, att hon kunde höra blodet susa i sina öron. Och i samma ögonblick förnam hon åter den sakta musiken av luta och av klocka, medan Den okände gästen med ett knakande satte sig tillrätta i stolen, som om han velat begagna ljuset från lampan för att äntligen kunna bryta ett med nattposten anlänt spökbrev eller fördjupa sig i läsningen av en publikation från andevärlden.
