mot sin fete och gäckande motståndare. Nu fastnaglar jag eder! Som en orm, min herre! Mordieu!
Edmund ryser av fröjd, men blixtsnabbt griper matematikläraren honom i håret, drar honom in genom den lilla tapetdörren, som öppnat ett svart gap. Dörren slutes.
Ett vilt och olycksbådande hånskratt höres från lärarens läppar. I en blick ser Edmund genom klassrumsfönstret d’Artagnan förfärligt manövrera med värjan. Aramis biter sina läppar blodiga! Portos sliter hela nävar av sitt hår.
— Ve över oss, som låtit honom omkomma, klaga de tre musketörerna.
Men d’Artagnan ropar:
— Hitåt, mina herrar! Låt oss spränga denna dörr!
Mordaunt sätter sig till ro i katedern, slår handen i bordet och ryter:
— Den, som i sådan lek ej dödas, han dödar:
Nu virvla frågorna med svindlande, fasaväckande siffror, bländade om varandra:
— Tre tusen trettio arton gånger arton? Nå! Taratam! Åttiodelar åttondelar genom gånger trettiosex? Nå! Pam! Pim! Pom! Svara! Sjuttio gånger genom två tredjedelar. Fyra äpplen delas! Nå! Svara! Taratam!
— Hitåt, hitåt, musketörer, kvider Edmund och reser sig upp i sängen med ett matt stönande. Gossens svarta hår är tovigt av svett och hans bröst flämtar, då systern med sakta steg går fram till hans bädd.
— Vill min älskling något?
— Å, svarar Edmund och ser sig omkring med trötta och övergivna blickar. Kan jag inte få tala med d’Artagnan — — —
Men den store doktorn kommer och lutar sig över gossens bädd. Han samtalar därefter sakta med Märta Åvik, vars bleka anlete de kloka och klara ögonen hastigt men uppmärksamt granskar.
— Fröken Åvik skall vila sig, säger doktorn. Ni skall avbryta tjänsten som sjuksköterska hos er lille bror och fara till en plats,
