på, att han observerade, hur kakelugnen flyttade sig, först ett steg till vänster och därpå ett steg till höger, varefter den upplöstes i en rök. Under fullständig tankefrånvaro iakttog han dessutom, att de röda tomtegubbarnas antal hastigt tillväxte, medan de dansade runt väggarna i hela rummet. Mitt i virveln varsnade han nu mot den gråblommiga tapeten en tavla, som han förut icke lagt märke till. Den framställde bilden av en äldre herre med grått skägg, fast haka och skarpa ögon, allt i en väl utskuren ekram. Det var Bratscha själv, utförd med levande naturtrohet.
Förföraren blev stel.
Samtalet hade mattats. Så mycket mera kunde icke sägas.
— Man måste tänka, man måste tänka, slutade alltid Första fiolen sina tröstande ord.
— Men strax innan de skildes, ställde sig Electrical girl framför den unge mannen. Hon såg med fasthet in i hans svävande ögon och sade lugnt:
— Svär, att du älskar mig!
Första fiolen gick eden rakt ut i luften. I flickans vackra anlete tyckte han sig numera skönja vissa linjer, som skvallrade om gubben Bratschas seghet, tålamod och styrka. Första fiolen nästan häpnade, när hon plötsligt sade i en tröstande och beskyddande ton:
— Var då bara lugn! Så kanske jag kan hjälpa oss båda. Min stackars fattige, olycklige vän!
Den unge mannen iddes icke svara på denna täcka meningslöshet. Efter ett ömt avsked, under vilket hans tankar vandrade som gesäller på all världens vägar, utan tak över huvudet, än svarta av hopplöshet, än bittert grinande, än tragikomiskt skrattande åt livets blandning av sorg och burlesk, hade den unge mannen begivit sig hem. Han klädde av sig utan att veta, vad han företog sig, och när han äntligen låg i sängen, tyckte han att han legat där länge och drömt galenskaper alltsedan söndagskvällens festligheter. Till sist pustades han bort som av en vind och förintades vid tonerna av en mumlande altfiol, som även ägde förmåga att samtidigt med musiken låta en beledsagande text
247
