brinnande vagn, frågade den stridslystne bibelkritikern.
— Förvisso tror jag därpå, svarade Thun, som var van att om kvällarna underhålla dessa luftstrider, vilka aldrig tycktes störa någon av herrarnas sinnesfrid eller undergräva deras sympati för varandra.
— Det var den första flygmaskinen, bäste herr Thun, upplyste herr Borg.
En stunds tystnad följde, varefter kvittret eller pipet av ett skottkärrshjul på en grusgång hördes bakom staketet.
Grosshandlare Borg, som sysselsatte sig med en del läsning om kvällarna, särskilt historisk sådan, varjämte han gluttade något i bibelkritiska skrifter, var född stockholmare. I huvudstaden hade han i sin ungdom arbetat litet i trädgårdar men övergick tämligen snart till:en sidenindustri, där han en tid fungerade som appretör. Hos den unge Borg fanns emellertid en orolig ande, som även kunde kallas framåtanda, varför han snart lämnade denna anställning, flyttade till landsorten och började idka köpenskap i smått. Han stod på torget i ett litet stånd och sålde blandade varor, mössor och hattar, broscher och voltakors. Så småningom fann herr Borg, att köpenskapen var hans rätta fält; han kunde om en tid gifta sig med fästmön, som fortfarande väntade i Stockholm; och eftersom denna var en ljuslynnad men även praktisk kvinna, arbetade de lyckligt vidare, flyttade in i en affärslägenhet och hopskrapade så småningom en liten förmögenhet. Med denna köpte herr Borg till sist in sig i en större lanthandel, gjorde sig bekant med alla till facket hörande förhållanden, och när kompanjonen Vendel avled, blev affären herr Borgs egen. Rörelsen växte ut och omfattade till sist även en betydande spannmålshandel, som gjorde herr Borg till en tät man.
Härute på landsbygden framlevde han många lyckliga år vid hustrun Elisabets sida, och i äktenskapet fingo de en son. När denne blivit sjutton år gammal, dog modern. Hon fick se sin son som student. Sedan flera år tillbaka levde nu herr Borg som änkeman, alltid sörjande den oförgätliga, vars stoft vilade under den gråa stenen ute på samhällets kyrkogård. Av sonen hade han till dato icke haft någon större glädje, icke heller några större ledsamheter.
250
