Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

klädd ung dam med ljusa ögon och vitblont hår. Hon höll en liten väska i sina behandskade händer; kring hatten fanns en slöjliknande anordning med några mörka blomsterflätor uti. Det hela var enkelt, men behagligt, tyckte den gamle herrn och stirrade nyfiket på den främmande, medan han lätt böjde på huvudet. Den unga fröken rodnade och neg.

— Med vem har jag den äran, frågade herr Borg, med en chevaleresk rörelse, en skugga av elegansen från en tid, då han skrivit demoiselle på de skära breven till sin fästmö.

— Förlåt att jag besvärar, sade den lilla fröken med en ovanligt klar sopran. Mitt namn är Maj Andersson.

— Godafton, herr Thun, hälsade grosshandlaren till avsked, vänd åt staketet.

— Godafton — och en fridfull natt, herr Borg, svarade den entoniga rösten.

Electrical girl fick vänta en stund på kontoret, där lampan brann över den stora pulpeten. Hon såg sig omkring och varsnade kopiepressen, kassaskåpet, konjaksbuteljen i hyllan, lådan med bjudcigarrerna, såpreklamen med en operaskönhet i högklackade skor, som tvättade linne i en tvättbalja, ur vilken intet vatten stänkte; den unge reklamdandyn, med de rosiga kinderna, som öppnade munnen och blottade två rader infernaliskt jämna tänder av onaturlig glans och vithet; det stora plakatet med en hel familj, vit gubbe och gumma, medelålders äkta par, samt tultande barn, vars alla medlemmar buro högröda, falska rosor av hälsa på sina kinder, och som samtliga med kärleksfulla blickar betraktade de patentextraktpaket, de höllo i välmålade händer med blänkande naglar och fingrar utan rynkor.

När grosshandlare Borg återkom, mottags han med klara, men oroliga blickar av den lilla damen, som därefter började att samtala med honom. Under samtalet undergick grosshandlare Borgs ansikte en förvandling; det friska och brynta gammalmansansiktet blev rynkigt, bekymrat och hopfallet som en säck. Vänligt och artigt bad han emellertid fröken Maj vid slutet av deras sammanträde att följa med upp i bostaden, men flickan invände, att hon tänkt taga in på järnvägshotellet. Gubben Borg trugade henne emellertid upp, och efter ytterligare ett samtal och en måltid, som

253