Borgs stockholmstid intogo en hedrande plats bakom familjeporträtten — stämde Electrical girl något lugnare eller hon av sig själv insåg, att sanningen måste fram, innan hon lade sig att sova, säkert är att flickan efter besöket vid hyllan omedelbart gjorde en undersökning i sin handväska, där hon uppfiskade en liten notesbok. Ur denna bok rev hon ett par blad, på vilka hon efter många suckar satte sig ned att skriva. Hon sönderrev sedan, vad hon skrivit, och fullskrev på nytt tvenne blad, dem hon darrande sammanvek. Flickan smög sig därefter ut i en mörk korridor, vilken hon varsamt passerade, ända tills hon hörde slammer från köket. Kommen till köksdörren knackade hon sakta på. Den gamla trotjänarinnan kastade ett par gråa men hyggliga blickar på flickan.
— Å, sade Electrical girl, jag vore verkligen så rysligt tacksam, om fröken ville överlämna det här papperet till herr Borg nu med detsamma. Herr Borg har kanske inte somnat än.
Sedan hushållerskan åtagit sig uppdraget, smög åter Electrical girl in i sitt rum och lade sig förfärad på bädden, medan hennes tankar flögo som skrämda fåglar runtomkring.
Handlanden Borg låg alltjämt och smackade med sin pipa medan han stirrade i taket och funderade över sin son och över den märkvärdiga gästen på nedre botten.
— Men det är en annan sak, fortsatte han. Det fanns inte i hela världen mer än en Elisabet, och aldrig kommer det mera att finnas någon sådan kvinna, som var så fast, när det behövdes, och så öm, när det skulle vara så. Så varm och öm. Herregud! Se, det var detta jag önskade åt Thure, att han skulle bli en duglig karl — jurist eller handlande, det må då vara sak samma — och att han skulle ha en öm kvinna vid sin sida, en sådan som Elisabet. Den lilla därnere är duktig, inte tu tal om det, men hon är nog kylig, det är hon. Hon är kanske alldeles för full av procenter och bokhålleri för att vara så där rar som min hustru, Men älskar han henne, så… Jag tror aldrig, att den nya tidens ungdom är sådan, som den gamla tidens ungdom var. Å, vad
260
