Elisabet kunde vara het och livlig och glad. Se, kärleken den förstod hon, och sådan ville jag, att hans kvinna skulle vara. De här unga, som växer upp nu… Men älskar han henne…
Det knackade på dörren, och handlanden Borg måste därför taga pipan ur munnen och ropa:
— Stig in!
På tröskeln stod den gamla trotjänarinnan och höll i handen ett brev, som herr Borg, med tankspridd förvåning avmålad i sitt rynkiga ansikte, tog emot och bröt. Under tystnad läste han följande med anilinpenna skrivna rader:
- Högädle herr Borg!
Förlåt mig, att jag inte sagt hela sanningen för herr Borg, men Gud skall giva mig styrka att säga allt, som det är. Jag kan icke sova under detta hederliga tak utan att säga hela sanningen, som den är. Jag och Thure älskar varandra, men jag skall få ett barn. Nu har jag sagt det, därför att det måste sägas ut. Det var för denna skull, som jag har kommit hit, ty hade jag ingenting annat att göra. Förlåt oss båda. Säg, att herr Borg förlåter mig.
Vördsamt
Maj Andersson.
P.S. Får härmed frambära innerliga tillönskningar om en god natt. D.S.
En ganska god stund därefter — Electrical girl visste icke om
tio minuter eller tre timmar hade förgått — mottog flickan ur
den gamla trotjänarinnans hand ett brev från herr Borg, avfattat
på firmapapper, i vars högra kant stod att läsa ”Borg & Vendel,
spannmåls- och diversehandel (Innehavare Gustaf Borg).” I
skrivelsen, som tycktes vara nedkastad under någon förvirring, röjde
sig likväl en viss affärsmannaordning. Med hjärtat bultande högt
uppe vid halsen och med återhållen andedräkt läste Electrical girl
följande meddelande:
- Fröken Maj Andersson!
Mottagit Edert ärade, och får jag härmed meddela det någon råd alltid bliver för iråkade svårigheter, vilket av Eder benäget
261
