— Bra för er att ha luidårerna. Men jag blir utlöst med mina andelar ändå. Pappa ordnar den här skivan, berättade Första fiolén med allvarlig min. Men jag har också fått litet hjälp åt er med ett nytt borgensnamn. Farsan skriver på i stället för Olsén nämligen. Men han vill inte ha mitt namn i Ryslunda.
Karl Ludvig och Cello voro häpna, dels över den unge mannens något styva uppträdande, dels över denna nya hjälp, som störtade ned på dem från himlen.
— Det har skett mycket, avslutade Första fiolen sina sparsamma meddelanden, varefter det uppstod en stunds tystnad i rummet.
— Skrev du tell din pappa? frågade så Karl Ludvig.
— Nej, han har själv… Men vi ska inte tala om det, för det står i förbindelse med en annan händelse. Jag vågar inte tala om den, för jag är rädd, att ni inte förstår er på den där saken.
— Vilken sak? frågade Cello, mera förvånad än sårad.
Men Första fiolen teg, svängde om på klacken, tog upp sitt cigarrettfodral, tände en cigarrett och blåste ut en rök, som räckte från spökstolen till svanen på det klara vattnet. Karl Ludvig och Cello förstodo att tiga, men de kände icke kamraten.
Efter en stund kom Cello att tänka på katastrofen, som drabbat familjen Olsén. Vad direktören själv beträffade, uppträdde han alltjämt med en sjömansaktig säkerhet och trygghet i ord och åtbörder, men vad han dolde bakom detta lugn, visste ju ingen. Vännerna hade reda på, att Olsén, som sökt och erhållit någon tillfällig befattning på annan ort, i dagarna skulle avresa, men fastän de lugnades av att se hans styrka, kunde eller ville de icke hålla tillbaka ledsnaden över hans olycka. Som om Karl Ludvig kommit på samma tankar som Cello, bröt han plötsligt tystnaden.
— Jija mej, ett sånt elände mä Olséns i alle fall. Olsén skulle komma hit i kväll. Jag blir nästan sjuk, när jag ser honom. Det gör ont ända in i magen.
Fru Tillberg gick plötsligt tyst som en ande genom rummet mot tamburen, där hon under pratet hade hört en ringning. Ingen av vännerna märkte henne, varför direktör Olsén plötsligt stod framför dem, som om han stigit upp ur golvet mittunder deras samtal.
290
