återkomne värd, vars stripiga hår blivit något rufsigt under kampanjen i trappan, med en nyter nick. ”Bara vara glade och prate om alle ting”, sade den lille kapellmästaren. Han tycktes för varje ögonblick bliva kryare och muntrare, under det Cello så sakta bröts ned av trötthet. Kapellmästaren visade till sist sin vän en ljus hårlock och ett litet krucifix på en kedja, vilka föremål även funnos förvarade i den trolska plånboken, vars innehåll tycktes omätligt; Cello talade mörkt men osammanhängande om ”en viss”, om drömmar, som brustit, och om Västerviks Sågblad, med vilka han avsågat sin lycka. Polacken skakade på huvudet, pratade, klippte med sina stora ögon och log, men när han omsider skulle resa sig, befanns det, att kapellmästaren var mycket tröttare, än han själv och hans värd anat. Cello beslöt att följa honom till hotellet, och efter en kanonad, hasanden och släpningar i trappan stodo de båda herrarna ute på gatan i den mjuka snön.
Tillsammans med sin gäst, vars lösa kropp och alldeles fritt arbetande ben vållade Cello de största svårigheter, utförde denne en ofrivillig dans i femton eller sexton turer. Än befann sig kapellmästaren ensam mitt i den folktomma gatan, med hängande huvud, hållande armarna framför sig som en björn med en stång, medan Cello lopp runt omkring, utförande smygande rörelser såsom i stycken ur folkdansen ”Flickan hon går i ringen”. Än dansade de arm i arm, varunder kapellmästaren gjorde nigningar, dem Cello med sina ben nödgades reflektera, och än lade de sig båda på knä som i den bekanta leken ”Bagarn bakar, klapp, klapp”.
När Cello hade slutfört sin expedition, gick han hem och lade sig. Först låg han en stund och tänkte, men befann sig snart sittande intill något, som liknade ett jättestort skyltfönster, vars hela yta strålade av silverljus. Cello sökte putsa denna ruta med en trasa men hisnade, då han märkte, att han under sina fötter hade svarta rymden, och att det icke var ett skyltfönster, han sökte rengöra utan en stjärna, på vars ena genomskinliga jättetagg han satt sig grensle — — —
332
