43
Gratulationer
Herr Fogel i Morgonposten var en på sitt sätt märkvärdig man, som av icke invigda rent utav kunnat betraktas såsom ett mirakel, ty han tycktes äga förmåga att häva naturlagarna och klyva sin person i en hel mängd delar för att sedan rättvist skifta uppdragen dem emellan och sända ut dem i olika riktningar till mötesreferat, eldsvådor, olyckshändelser och föredrag. Bror Fogel syntes nämligen överallt på en gång, och den, som på förmiddagen klockan elva observerade honom i kretsen av en kvinnlig välgörenhetskommitté, där alla pratade i munnen på varandra, fick icke bli förvånad, om han ögonblicket därpå hörde talas om, att Fogel just nu satt nedlutad vid ett referentbord på rådhusrättens sessionssal för att draga det väsentliga ur ett skandalöst konkursmål. Samtidigt kunde en annan del av Fogel, den nämligen, som hade i uppdrag att livnära honom, intaga en kopp choklad såsom mellanmål på konditoriet, medan en fjärde Fogel deltog i andels- slakteriföreningens sammanträde, och en femte satt och såg pirögd och uppmärksam ut på estetiska föreningens årsmöte.
Herr Fogel, som var en man på omkring fyrtio år, liten, livlig, alldeles barskallig och med ett kort, ljust helskägg samt vänliga blåa ögon, hade ett mycket gott anseende hos kollegerna, vilka icke endast respekterade den ockulta sidan av Fogels personlighet, utan därtill höllo av honom för hans alldeles orimliga tjänstaktighet och kollegialitet, vilken dock understundom kunde förorsaka vissa obehag. Bland annat brukade Fogel söka att stifta frid, när personlig fejd någon gång rådde i kollegernas krets, och då viftade han med armarna och snurrade med ögonen, medan milda ord flödade från hans läppar. Emellertid valde han icke alltid rätta tidpunkten för dylika försoningsaktioner utan kunde komma i ett ögonblick, då två tuppar, vars blod ännu var i kokande, omöjligen kunde tänka på att sluta fred. Vid sådana tillfällen inhöstade bror Fogel i belöning för sitt fördragsamhetsnit de vassaste pilar från de båda ursinniga parterna:
333
