förut tittat så snett på varandra. Med stigande förvåning såg han gubben Bratscha klappa Första fiolen på axeln, och den senare vände ett visserligen något blekt men ändå tämligen gemytligt ansikte mot den gamle herrn och dunkade honom i ryggen.
Cello tyckte, att det var som att leva i undrens tid, då lammen leka bland tigrarna; han beslöt att på eftermiddagen gå upp till Första fiolen och försöka loda denne om vad som hade inträffat.
Medan frågetecknen hopade sig i Cellos runda huvud, gick Första fiolen vid Bratschas sida vidare och anlände efter en stund till den gamle musikerns hem, där han återsåg alla de grinande tomtegubbarna och kärleksbläckhornet med tuppfjädern på Electrical girls skrivbord. Nu uppträdde emellertid Första fiolen där såsom medlem av familjen, varför intet skrämmande fanns i denna enkla, men hemtrevliga miljö.
— Men varför, farbror Svante, var farbror då så arg på mig förr i världen, frågade Första fiolen under det fortsatta samtalet. Jag tyckte åtminstone, att farbror var så snäv mot mig.
Gubben Bratscha kliade sig i det grå skägget, såg styvt på sin blivande svärson och sade:
— Jaså, du märkte det. Men jag var egentligen inte arg på dig eller någon av de andra, men jag var litet sjuk ibland, när vi var tillsammans. Och det berodde på en särskild sak. Jag undrar, fortsatte den kärve gamle herrn, om du nånsin haft ont för tänder?
— Tandvärk, plomberingar eller så, frågade Första fiolen med förvånad uppsyn.
— Ja, just det! Tandläkarna brukar lägga in arsenik i tänderna för att döda nerven, och då blir man nästan sjuk. Det kittlar i bakhuvudet på en och kryper i hela ansiktet. Man skulle just vilja bitas, om man bara vågar, men man kan ingenting göra åt saken, och det är därför det är så svårt. Du tycker nog, att det låter konstigt detta, men nu ska du få höra, hur jag menar.
När jag spelade i Pedersens orkester i Danmark i tiden, så hade vi där en förste violinist, som var alldeles dråplig. Det fanns ingenting, som han inte rådde med, och vi beundrade honom allesammans. En Paganinikonsert var en leksak för honom; dubbel-
336
