— Hör nu, direktörn, sade han med hes röst. Kornitz behöver, vad han begär, och det behöver vi andra också.
— Ja, det gör vi, hördes en malmfylld baryton alldeles bakom ryggen på fader Jan. Denna stämma tillhörde den glade drängen Anders, som ännu i sin hand bar en knäckebrödskaka av papp. Var nu hygglig lilla direktörn, för allan del, för allan del! Vi är ju bara människor, och vi har utgifter som alla andra.
— Det vill jag lova, mumlade en groteskt utstyrd gubbe med knölpåk, polisonger, tunga stövlar och en tuppfjäder i hatten; han dök upp bakom de andra i trappan till direktörslogen. Det vill jag lova, upprepade Löpar-Nisse.
Utom sig av vrede överblickade nämndemannen den trotsiga allmogeskaran. Hans ursinne tycktes samla sig huvudsakligen mot sonen, hans eget kött och blod, som nu nonchalant hade lutat sig mot ett spegelskåp. Löpar-Nisse stack en tablett i munnen och utsände en hygienisk pust i rummet, medan den vanartige Erik tycktes andas med grogglungor. Prästmannen föreföll att ha blivit något blekare än förut, men hans händer uppsträcktes icke och hans läppar rörde sig icke till hugsvalande ord.
— Hallå, skrek nämndemannen. Nu slut! Ögonblickligen! Allt är sagt, som skall sägas! Alla till sina platser. Kontraktena…
Ett dovt sorl hälsade detta avbrutna grymma tal.
— Litet senare, litet senare, hördes prästmannens djupa röst, i det han vände sig till de oroliga församlingsborna.
Erik var den ende av skaran, som med tydliga och klara ord besvarade nämndemannens hårdhet. Han slog ännu en gång på sin hatt, drog i sin vackra väst och ropade med hes, uppskärrad stämma:
— Mitt blod över era huven! Ett drama blir slutet.
Han försvann i en blink, följd av fader Jan med yxan, Anders med knäckebrödskakan och Löpar-Nisse med knölpåken. Dörren small igen, lagerkransbanden i direktörslogen fläktade, och ett pudermoln lägrade sig på prästmannens kaftan. Den omedgörlige bondemannen avlyssnade smällen, men tycktes efter några minuter gripas av oro. Han blickade upp i prästmannens ansikte, och denne såg med milda ögon ned på den grymme gubbens av sminkstrimmor fårade och med grått kindskägg prydda huvud. En
342
