lågorna, kom sibyllan åter in i rummet. Hon mönstrade sina nya klienter med barska ögon, log så ett helt litet leende med ena mungipan och sade:
— Lillan är rädd!
Märta Åvik kunde icke låta bli att skratta ett varsamt skratt, men Glada Kalle var allvarsam.
— Nå, fröknarna, sade sibyllan. Stig nu fram till bordet, så får vi se de unga damernas hemligheter!
Fröken Tornej grep nu kortleken, utspred ringar och tecken på den mörka duken, tog en svart cigarrstump ur en liten porslinsholk, drog en hårnål ur håret, satte cigarrstumpen på nålen och tände. Märta stack en av sina behandskade fingrar i munnen och bet till för att inte skratta högt.
— Mycke rätt, sade fröken Tornej, såg i korten och kastade en snabb blick på sina besökare. Lillan är rädd, men Storan, hon är full i tusan! Bättre att skratta än att gråta. Vi tar väl Lillan först…
— Ånej, pep en röst, gör det du först, Märta.
— Lillan vågar inte, haha, skrattade den väldiga sierskan. Tar vi den andra att börja med! Går i hjärter. Ett, två, tre. Tårar för en vän, som är död. Många tårar. Bättre nu. Fyra, fem. Karlsperson ligger efter henne och fikar. Tveksamhet. Mörk karlsperson ligger efter… Den vill du inte ha! Spaderkarl! Har visst med vatten att göra. Sex, sju. Du vill inte ha‘n…
Det är P—z, tänkte Märta. Det är säkert P—z, hon menar. Han har bestämt något med vattenverket att göra.
— Förargelse… Du vill slippa‘n men han ger sig inte.
— Ger han sig inte? frågade Märta oroligt.
— Nu blev du allt rädd i harahjärtat ditt. Hoppar som en rävaråmpa, när jakten går. — En gång till. Sex, sju. Förargelse.
— O, är det inte hemskt ändå, viskade Glada Kalle. Vi går…
— du står på dej i alla fall. Beslutsamhet. — Inte så rädd som det såg ut… åtta… friarn får respass… haha! Skvaller… Han ynkar sig. Vad är det för en luspudel till karl… Nie. Du träffar en mörk karlsperson… också en svarting… kommer till huset med en blank metallvara… när löven har slagit ut på träna…
372
