girl, som ägde en betydande anpassningsförmåga, steg i jämbredd med sin man men ville aldrig riktigt förgäta affärsintresset, fastän hon var upptagen i sitt hem med dess skötsel. Hon fastgjorde sitt bo vid den gamles trygga takås, fast besluten att icke släppa detta säkra fäste.
Första fiolen, som i dag var blek, utsträckte sina långa ben med de gråa ridbyxorna och lade stövlarna på papperskorgen. Han blåste ut ett ljusblått cigarrettmoln för att mota de starkt kryddade vindarna, som drogo från affären. Några nymornade majflugor sjöngo sina matta sånger över hans huvud, och han var mycket nervös, ty han väntade på en skakande tilldragelse, mot vilken ängslan för alla papirer förr i världen var ett intet.
— Jag är glad, att det är som det är, sade fader Borg, med näsan nerstucken i en handfull kaffebönor, vars kvalitet han på detta sätt skulle lukta sig till. Ja, Thure, det är bra som det är. Jag är gammal och behöver ha dig i min närhet, och nu hoppas jag, att affären skall stanna hos mitt eget kött och blod — vad säger du om det här kaffet? Lukta!
Första fiolens näsa, som tycktes vara skapad att njuta doften av vällustiga rosor i en skum budoar, borrades tveksamt ner i det framräckta provet. Suckande avgav han sitt omdöme.
— Salvador, sade den återvunne sonen, som snart skulle bli barnafader. Tror att det är god Salvador.
— Du tar dig, berömde gubben Borg. Jag tycker mig just se, om jag hade låtit dig lukta på de där bönorna, medan du låg i Uppsala.
När fadern nämnde Uppsala i samma andedrag som de utmärkta kaffebönorna, kände sig Första fiolen åter en smula nedtryckt.
Ack, tänkte han, om jag åtminstone finge ta min lilla flicka med mig och bosätta mig i en stad. Men det är ju så sant! Ja.
En skranglig skjuts stannade i detsamma utanför, och Första fiolen störtade upp. Han tog ett par älgskutt över en omkullslagen ärtsäck, en låda med torkade äpplen och en pyramid med stora sillburkar. Solen blixtrade i hans stövlar och tindrade i pärlemorknapparna, när han skyndade ut för att ur skjutsen hjälpa ner en
383
