spänning på verkstaden, där arbetet fortgick, dock med undantag för måttagning och provning.
Vasanders många kunder blevo mottagna av den vilda och tårögda hustrun, som för dem utgöt hela sin smärta och upplyste dem om skräddarmästarens plötsliga arbetsinställelse. Med ett långdraget, klagande rop meddelade fru Vasander:
— Vasander går!
Detta uttryck, som ju liknar det man plägar använda om åskan eller koleran, var fru Vasanders stående karakteristik över mannens kringirrande och festliga liv i staden. När skräddarmästaren var tillräckligt utrucklad, kom han emellertid åter hem, lika tyst som han gått, intog sin plats på bordet eller med pressjärnet i handen på golvet. Han hade då i allmänhet alldeles ofantligt mycket ofärdigt arbete att taga itu med, men kunde också arbeta för två personer, när det gällde.
I dag hade herr Vasander återkommit till verkstaden efter att ha gått i nära en veckas tid. På hustruns klagande och förebrående ord, som bittert ljödo, allt under det tårarna tillrade utefter den hysteriska kvinnans kinder, svarade endast Vasander, vars grönaktiga mustascher slokade, och vars hy var blek:
— Har vatt upptagen. Har hatt bekymmer.
Strax efter herr Vasanders ankomst hade två vredgade äldre personer infunnit sig på verkstaden, och de anklagade häftigt skräddarmästaren för hans svek mot dem, Dessa två herrar åtföljdes av var sin son, på vilka konfirmationskostymer skulle provas. Till Vasanders egenheter som skräddare hörde det förhållandet, att han lade alldeles för mycket vadd på sina kunders axlar. Varifrån han fått idén till denna sällsamma benägenhet är obekant, men säkert var, att ingen kostym utgick från herr Vasanders verkstad utan den kraftigaste vaddering på axelpartierna, vilket hade till följd, att samtliga kunder sågo särdeles atletiska och ståtliga ut, när de voro iklädda sina nya kläder. På så sätt blevo Vasanders klienter utan att egentligen själva lägga märke till saken inregistrerade i en över hela staden utbredd atletklubb, och hade någon av dem kommit att tänka allvarligare på vadden, skulle de utan svårighet ha känt igen sina bredaxlade klubbkamrater på gatan.
400
