och lögnaktiga ord och då Första fiolen försökte att uppäta sina offer, medan kaminen Mulle begärligt förtärde sina kol.
Ovanför en ottoman hängde en tavla, försedd med guldram, och detta välgjorda oljetryck föreställde en kvinna, utsträckt på ett dunbolster. Kvinnan blickade mot betraktaren med mörka, trånande ögon, och hon bar endast en obetydlig florsklut kring sin svällande kropp. På andra sidan väggen hängde en annan tavla, en litografi, vilken i sin mahognyram framställde ytterligare en dam, denna stående framför spegeln. Kvinnan, som hade ett stort hår, i vilket hennes händer arbetade, vände ett par lurande, glada ögon mot åskådaren, och hon tyngdes, lika litet som den förstnämnda damen, av några överflödiga plagg. Nedanför denna bild fanns en större medaljong, på vilken man såg en företagsam ung man utan byxor bära en spritt naken fröken över en liten broplanka; strida vågor forsade därunder, men konstnären hade mindre tänkt på vågorna än på damen, vars gestalt var utformad med största precision och noggrannaste iakttagande av förtydligande streck och prickar. Detta var huvudnumren av Första fiolens konstsamling, som dessutom upptog ett flertal större och mindre tavlor, skisser och utkast, alla företeende bilder av unga kvinnor utan en tråd på kroppen. En damskräddare skulle med lystnad ha överblickat denna stora nakna skara, och gjort sig en nätt summa, om han lyckats erhålla beställningar på klänningar till dem alla.
— Godafton, Första fiol, hördes Cellos glada hälsning i tamburdörren, som vännen lämnat oreglad. Jag kommer med ljusa budskap! Jag kan tala om för dig, att vårt lån är ordnat i Ryslunda sparbank och att pengarna placeras i morgon.
Cello tog av rocken ute i tamburen, varefter han inträdde. Hans runda, mörka ögon lyste, hans svartstripiga hår, benat mitt i pannan, sken fint och blankt, och kinderna liknade vinteräpplen.
— Jaså, aktierna, erinrade sig Första fiolen, som för ögonblicket glömt bort den ekonomiska sammanslutningen Gyllene triangeln.
— Nå, Cello, tror du, att vi kan hala in några fattiga piaster på det där, så man kan få någon nytta av det?
Den unge mannen, som älskade glädjen, förvägrade penningen
38
