hjälpt dig med ett hemligt äktenskap. För resten kom jag inte hit för att tala politik med kvinnor, fortsatte Frans. Jag bara kom för att göra dig en tjänst. Hörde du, vad jag sa: pappa och mamma bryr sig inte mera om det!
Märta slöt omstörtaren i sina armar. Broder Frans mottog, styv som en staty, en kyss på kinden av sin syster och gick därefter ut med fasta steg.
— — —
Fröken Åvik var i dag sysselsatt med skrivgöromål, som hon åtagit sig att utföra för faderns räkning, och hon hade just satt sig ned vid skrivbordet, framför vilket de på glänt öppnade fönstren sakta rördes fram och åter för en ljum vind. Efter den långa väntan hade våren kommit på allvar. Om Märta reste sig upp, kunde hon skymta yvigt grönt nere i alléns träd, men denna friska syn beredde henne inte någon glädje; hon ville icke bry sig om den alls. Om det verkligen förhöll sig så, att alla träd voro utslagna, då bevisade detta bara, att fröken Tornejs siarekonst fört henne på villovägar, och fröken Åvik var barnslig nog att känna sig ledsen i hjärtat över att icke det underverk, på vilket den gamla spåkvinnan förberett henne, utvecklats lika snabbt som växtligheten. Flickan lutade huvudet något närsynt över skrivbordet och började arbeta, men plötsligt hörde hon, att någon nalkades i trappan. En lätt knackning ljöd på dörren, och när den öppnades, syntes Glada Kalle, iförd ny vårtoalett.
— Du går åt före mig, det kan jag trösta dig med, sade fröken Åvik vemodigt, sedan hon välkomnat väninnan. Det var en liten söt, blå knöl du har på hatten. Den gör hatten mycket fin, den! Ja, du är nog lycklig du, Glada Kalle! Kan du säga, om alla träd har slagit ut ännu, tillfogade hon med trött och likgiltig skämtsamhet.
— Det var just det, jag skulle gå upp och tala om, svarade miniatyrdamen. Nu har det slagit ut i Klosterparken och hos Håkanssons, och då är det utslaget överallt. Ja, jag har sett efter för din skull just. Nå, har han inte hörts av?
— Vem?
— Den där du väntar på.
— Å, svarade Märta upphetsat, så dum är man väl ändå inte,
421
