Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/451

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Om begäret efter rusdrycker ruinerar kroppen, så kan begäret efter pengar…

Hade nu Albin av någon anledning haft kännedom om eller eljest genom en slumpens skickelse kommit att beröra Solidarfett eller Västerviks Sågblad, är det mycket troligt, att samtalet växlats in på ett helt annat spår, som fört långt bort från naturen men närmare kulturlivet med dess lyx- och penningbegär. Men Albin hade aldrig spekulerat annat än med roddbåtar eller tillsammans med den sjunkne förra åkaren, som kallades Luskungen, i buteljer. Därför teg Albin och väntade på fortsättning, under det att herr Holmén försjönk i tankar över hur han skulle kunna på ett nytt lån samla alla växelskulder och fickförsträckningar, och varifrån det vore möjligt att hämta ett par friska och duktiga borgensnamn. Sedan den allvarlige folkskolläraren inom sig beslutat att ännu en gång genomplöja telefonkatalogen för staden och ytterligare den ett halvt kilo tunga katalogen för provinsen för att i dessa böcker söka hitta lösningen av det till synes olösliga problemet, tog han åter vid, där han slutat i sitt anförande, dock med någon liten förändring i uttryckssättet:

— Jag menar, ser Albin, att penningbegäret, när det tager sig alltför omåttliga uttryck, kan vara ett ont i likhet med spirituosabegäret.

— Holmén! Fyllebegäret är väl ändå en bacill? Är pengabegäret också en bacill?

Herr Holmén log åter, fastän något svagare än förra gången.

— Såsom jag bestämt tidigare har sagt Albin, kan man icke tala om baciller i fråga om spritbegäret annat än möjligen i symbolisk mening. Men som jag icke här har tillfälle och tid att utreda för Albin, vad som menas med en symbol, måste jag kort och gott säga: spritbegäret är en sjukdom.

— Men pengabegäret? frågade Albin med en okuvlig envishet.

— Ja, suckade herr Holmén, även detta kan bliva av en feberaktig karaktär — Albin fattar vad jag menar med ett dylikt uttryck? Det är liksom ett brinnande…

— Se där, grymtade Albin triumferande. Gav jag mej inte fasen på, att jag ändå mena någet åt det rätta hållet. Det brinner i kroppen på en efter mer. Se där!


447