är alls inte något skoj med min affär mer än vad som är brukligt i världen”, försäkrade han. ”Vill du, eller vill du inte?”
Som jag inte hade något att leva av mera än ett par upplånade sedlar, ty jag hade redan hunnit med att pantsätta allt vad jag fått i gåvor och dessutom en del kläder också, så svarade jag till slut ja på hans anbud. Nu började ett märkvärdigt liv för mig men med tämligen litet tankearbete i motsats till vad jag trott, att det skulle bli. Min chef annonserade om att den, som insände några kronor med uppgift om ålder och kön, kunde få en fullt tillförlitlig beskrivning på sin karaktär. Villkoret var också, att ett skriftprov lämnades med. Vi hade en postbox, som höll på att sprängas av alla brev. Milde Gud, sade jag till honom, hur i all världen skall du hinna med alla dessa karaktärstolkningar? ”Nu har jag ju hjälp av dig”, svarade han tankspridd och pekade på en dupliceringsmaskin med vev. ”Vi har tolv olika formulär, som jag har utarbetat, och det räcker nästan för alla karaktärer i hela Europa”, sade han. ”Det är bara i undantagsfall, som man behöver göra något litet extra, i sådana fall nämligen, då man kan misstänka, att någon försöker göra sig viktig med att vilja avslöja eller studera metoden. Vill du till att börja med kopiera, vad jag lägger för dig, så kan vi nu sätta i gång”, sade han.
På eftermiddagen samma dag avgick trettio brev till olika delar av landet. Han skrev om en del formulär på skrivmaskinen, för de hade blivit urblekta i dupliceringsapparaten, och jag vevade sedan på. Jag stod som i en snöyra av karaktärstolkningar i en hel timme; de tunna pappersbladen vimlade omkring mig, så att jag nästan kände yrsel, medan kamraten satt vid skrivbordet och tänkte igenom, vilket formulär han skulle använda till det eller det brevet.
Alla karaktärstolkningarna var bra påhittade. Han hade hållit dem så där svävande. ”Ni är benägen för att oroa Eder i onödan” eller ”Ni kan ofta bli mycket ond, men det är icke alltid, som Ni visar det”. ”Ni har en öppen karaktär och vill i grunden Edra medmänniskor väl, men Ni tror stundom för gott om människorna.” ”Ni har en viss tur hos det täcka könet, även om Ni icke alltid begagnar denna Eder tur.” ”Ni skulle bliva en utmärkt officer, om Ni beslöt Eder för att ägna Eder åt det militära, och
457
