talningar äntligen få herr Vasander inom grinden. Där blev han mottagen av hustrun, som hängde tvätt på gården, med tårar och förebråelser, dem Cello dämpade medelst häftiga blinkningar och knytnävsskakningar bakom den andres axel. Alldeles vid ingången till verkstaden hälsades desslikes skräddarmästaren välkommen av assessor Banckenberg, som just då utträdde med en liten blomma i handen och en rönnbärskvist i hatten, sålunda smyckad till hovfesten i Trianon.
— Välkommen, monseigneur, sade han och bugade förnämt för herr Vasander, som efter någon liten vila återgick till sitt arbete med det mörka tyget, i vilket nålen snart blänkte och dök med en iver, som om aldrig något avbrott ägt rum.
Liksom för att göra bot för sina synder hade skräddarmästare Vasander lagt ännu mera vadd på axlarna till Cellos jaquette än han annars brukade göra, och som journalisten av naturen var något smal och spenslig, togo sig de kraftiga axelpartierna ganska bra ut; han tedde sig på en gång atletisk och smidig, när han nu, alldeles ovetande om att vara inregistrerad i Vasanders atletklubb, en solig eftermiddag gick bort för att efterkomma fabrikör Åviks vänliga inbjudan till en sup och en smörgås i familjekretsen. Cello blev mottagen av hushållerskan Alma, som hälsade honom med nedslagna ögon, en vältalig bild av förvetenhet och tystlåtenhet, varefter han steg in i det stora rummet, där taffelpianot stod, och där den unge mannen en gång ganska orolig hade väntat med mormors guldhjärta i sin hand.
Nu var Cello lugn och segerviss men en smula nyfiken; han fann fröken Åvik vackert klädd i en lätt klänning med skuldrorna tämligen synliga; han iakttog skuggor av ett par darrande blad på det vita hullet, en hälsning från träden vid fönstret, medan han bugade sig för fadern, och under det presentationen för fru Åvik, född Tabell, försiggick. Fabrikören var högröstad och livlig som vanligt, fru Åvik klar, lugn och välvillig samt precisare än någonsin i sitt sätt att tala; Märta Åvik tedde sig stilla och artig, fåmäld och påpasslig. Hon aktade sig noga för att på något sätt
476
