flickan vid sin sida men särdeles belåten med förloppet av aftonen. Han började känna sig riktigt hemmastadd.
När herr Erlandsson hade avlägsnat sig, sade fabrikör Avik till sin maka:
— Var inte det en pigg pojke, den! Du kan ge dig nitton på, att han ger skall för den där båtbryggan.
— Kära Anders, komma, sade fru Åvik, jag tyckte, komma, det var en mycket hygglig ung man, punkt. Han förde sig väl, komma, och tedde sig sansad och anspråkslös, punkt.
— Nå, du då, fröken Surmula, sade fabrikör Åvik med en viss hätskhet ihågkommande fallet Planertz. Du har nog haft ledsamt som vanligt förstås. Men inte för jag kan begripa, vad det är för en ungdom, som växer upp… Och likadant är det med Frans — tror ni inte att den där löjan kom att tala om en idealisk syn häromdan, eller vad det var. Nej, annat förr i världen! Då var det så, att det brann i alla knutar, men vart i h—
Fru Åvik blickade leende upp på sin make.
— Men Anders då, utropstecken! Vad är det du säger? frågetecken, avbröt hon.
— Pappa gör mig verkligen en stor orättvisa, förebrådde fröken Åvik. Jag var mycket förekommande mot herr Erlandsson, skall jag säga pappa.
— Ja, komma, avslutade fru Åvik, född Tabell. Du har i afton i allo uppträtt på ett tillfredsställande sätt, punkt. Precis på samma sätt skulle lilla fröken Sigrid ha uppträtt, komma, och det var just härigenom, komma, som hon vann allas hjärtan, punkt.
60
Florinus
Under de många besvärliga dagarna efter Gyllene triangelns krasch, då Karl Ludvig både för egen och för Cellos räkning hade växelomsättningar och dylika ledsamheter att tänka på, stod till hans förfogande bland springpojkarna på kontoret en mycket
478
