ty tant Babba hade lyckats samla en god slant under sin mångåriga affärsverksamhet i den idylliska danska staden.
Väl underrättad om detta gav sig Karl Ludvig ingen ro förrän han kommit i kontakt med tant Babba, som blev högtidligen förtjust över sin avlägsna anförvants vänlighet, helst som hon på grund av intriger och prat inom släkten en gång i tiden rest till utlandet för att glömma och arbeta. Icke nog med att tant Babba skrev till Karl Ludvig, därvid användande sig av ett skriftspråk på något bruten svenska; hon företog ett besök hos honom och snöade ner just kort innan jul, grät av rörelse och överlämnade till Karl Ludvig en del små godsaker, företrädesvis så kallade slickepinnar, korta, smala träribbor, i vars ena ända hängde karamellplattor med deviser: Til lykke, Tusind hilsen, Megen glaede, bedstemor! etc.
En afton under detta besök satt tant Babba tillsammans med sin förtjusta anförvant i dennes trevna dubblett, pratande om det fjärran broderlandet Danmark, från vilket tanten hade väl hundra ting att förtälja. Hon talade om Fyens vackra skärgård, om alla de glindrande lyktorna på roddbåtarna vid St. Hans, om den gröna ön, där Elvira Madigan låg begraven, om det stora slottet och de ljusa bokskogarna, om svanen i dammen och om storken på taket, vid vilket allt tal Karl Ludvig, som aldrig någonsin besökt Danmark, kom att erinra sig Andersens sagor. Ju mera tant Babba berättade, desto mera intresserad blev Karl Ludvig, och till sist utbrast han:
— Som i sagboka, tant Babba! Precis som i sagboka!
Bäst nu tant Babba långsamt och stilla ordade om den idylliska vrå av världen, där hon framlevat så många år, ringde det på dörren, och när Karl Ludvig öppnade, fick han se tvenne herrar, den ene kort, fet och grå, den andre lång, något lutad och med bruna hängmustascher.
— Är det herr kamreren, som jag själv talar med? frågade herr Stoltz med en viss högdragenhet.
— Ja, det är det, svarade Karl Ludvig, som bad de två herrarna stiga in i tamburen.
— Jag är Florinuses fader, presenterade sig herr Stoltz, och jag kommer hit för att skaffa min son lag och rätt.
483
