en guldmedalj att fästa på Albins bröst.
— Ja, sade herr Holmén efter en stunds begrundan. Bäst torde väl bliva att tillsvidare icke göra något särskilt förslag. Men vore det icke lämpligt att i något sammanhang såsom en belöning i artikeln inflicka exempelvis de nog så erkännsamma orden en ärans man.
63
Från bokhandeln, genom spåkvinnans hydda till gallergrinden
Märta Åviks födelsedag inträffade i augusti, och Cello beslöt att förära henne Sångernas Bok av Heine. Då fästmannen inträdde i Ålsgårds bokhandel, blev han expedierad av herr Ålsgård själv, men då denne på en hylla letade efter Sångernas Bok, kunde han icke hitta den.
— Hallå där, sade han åt Bokhandelsmedhjälparen, som en gång drömde drömmen om den lilla pappersaffären, och som för tillfället var något het i ansiktet efter en växelomsättningssprångmarsch till banken och åter. Var har vi Heine någonstans?
— Heine står på hyllan över kaminen, upplyste Bokhandelsmedhjälparen med något dov stämma.
— Det var mycket märkvärdigt, yttrade herr Ålsgård. Det var ju inte så längesedan jag sa, att Heine skulle flyttas till hyllan vid klockan. Jag kommer alldeles särskilt ihåg, att jag nämnde ordet klockan. Hur många gånger ska jag behöva säga till ytterligare? Var så vänlig och upplys mig om det, så att jag får veta det!
Bokhandelsmedhjälparen ilade nu, kvick som en ödla, uppför en smal, gänglig stege, som lutade sig mot hyllan intill kaminen, och nedtog därifrån Sångernas Bok, vilken Cello i ett litet fint paket med röda snören sedan bar bort till fröken Åvik.
Fästmön satt just och talade med fru Åvik, född Tabell, om den förestående vigseln, och fru Åvik uttryckte som sin mening, att högtidligheten borde äga rum i kyrkan.
498
