skepelser och signerier. Gå du ensam, jag väntar härute.
— Du är dum och oerfaren, lille Bengt, sade Märta. Du är mycket dum, om du inte följer med.
Efter denna övertalning beslöt sig fästmannen för att följa med in i fröken Tornejs bostad. De funno det lilla husets framsida nästan dold av stora gröna blad, vilka i ymnighet hängde ned från några träd vid staketet. Ett envist galande, skrockande och pipande ljöd hela tiden från fröken Tornejs hönsgård, som låg i omedelbar närhet till boningshuset, och en oviss doft, en sammansättning av köksos, pepparkaka, hönsgård och grönska, slog emot de nyfikna besökarna.
— Jag tror det är bäst, att vi går in köksvägen, tyckte fröken Åvik. Så behöver vi inte bulta så mycket på dörren.
När Cello och Märta Åvik anlände till baksidan av huset, funno de köksdörren stående öppen. Med tveksamma steg trädde de in över de två stora trottoarstenarna, som utgjorde trappa, och stannade i dörröppningen till det tämligen stora köket, som även gjorde tjänst såsom bakstuga åt fröken Tornej.
— Hon är inte här, viskade fröken Åvik. I dag är det emellertid inte alls hemskt. Men du skulle minsann vara med en mörk kväll. Då är det mystiskt, ska du tro!
— Jo jo, svarade Cello, med alla uttryck av hädiskt tvivel spelande i sitt ansikte. Jo jo men, mycket mystiskt.
Solen glimtade in i fröken Tornejs kök, där ingen levande varelse syntes till, och dess strålar lyste upp en brun deg, som svällde i ett väldigt tråg mitt på golvet; denna deg skulle inom kort förvandlas till de berömda mjuka pepparkakorna. Fröken Åvik knackade på en dörr, och strax hördes tunga steg. Med häpnad iakttog Cello den jättelika kvinnan, som nu trädde inför hans ögon med en korslagd schal över bröstet. Fröken Tornej rökte på en liten svart cigarrstump och blickade genomträngande på det unga paret, i det hon hälsade med en kall och sträv röst:
— Vem sökes?
— Känner inte lilla fröken Tornej igen mig? frågade fröken Åvik inställsamt.
När Cello hörde sin fästmö kalla fröken Tornej för ”lilla”, kunde han knappast låta bli att skratta högt, men innan ens ett
500
