I dag var det just en sådan liten bjudning hos Lilla Mussy.
— Nåe, Märtabarnet lilla, har due kvar mormors guldhjärta, frågade den gamla, när Märta kom in och neg.
— Jo visst, lilla mormor, svarade Märta. Här är det!
Fakiren, som stod vid dörrens draperi, sysselsatt med att slå parfym ur en miniatyrflaska på sin näsduk, utförde i detta ögonblick även i rent kroppslig måtto en fakirkonst. Hon svävade nämligen på en sekund tvärs igenom det stora, tunga kaffebordet och stod vid Märtas sida i en blink, med diskret sänkta, darrande ögonlock. När det lilla gäddhjärtat av guld nu blänkte framför mormoderns ögon, slukades det samtidigt av Fakirens.
— Vackert med guldsaker, sade Fakiren lågt. Fru Ytterström borde ha guld i stället för stenar. Stenarna gå inte att rengöra så bra, säger juvelerarna, när de inte är äkta.
— Åe, har hon oäkta stenar! tog Lilla Mussy upp med sin sträva röst. Men när hon var flicka, dåe var det minsann inte så pråligt, dåe! Sprang omkring med en smörgås i handen…
Snabbmålerskan, som nu jämte de andra tagit plats vid kaffebordet, log endast. Hon var i dag icke orolig, ty hon ämnade utföra en ny tavla, färgglad som ett sydländskt landskap i fullt solsken under blomningstiden.
— En bekant till mig, sade hon, talade om, att en direktör Olsén hade en fest häromkvällen, där hans norska fru stod halvnaken i källaren och spelade fiol för alla herrarna, medan den där annars så hygglige direktörsassistenten Hult dansade. Hade alla möjliga galenskaper för sig. Fröken Märta, som väl känner alla ungherrar, känner väl också en herre vid namn Ludvig?
— Nej, svarade Märta, och letade i sitt minne, det gör jag inte.
— Han är en spanjor, sade Snabbmålerskan.
— Är han från Spanien?
— Ja, svarade Snabbmålerskan, han är någon slags spansk kavaljer, som skall dansa så ståtligt. Det förvånar mig mycket, att fröken Märta inte känner honom.
— Å, försvarade sig Märta, jag är just inte bland de…
— Ja, i alla fall, avbröt Snabbmålerskan, så har den där spanjoren blivit ett mycket omtyckt umgänge i fru Olséns hem, och han dansade just den där kvällen, medan fru Olsén i sin alldeles
64
