Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

dansen kring Guldkalven under ledning av en så kunnig och välgymnastiserad dansledare som Petrus Anker.

Överallt syntes alltså Petrus Ankers gängliga och framåtlutande gestalt. På söndag i rokokosalongen hos Greven, där middagen började klockan sju och tillställningen slutade med handkyss klockan tio. På måndagen hos Trafikchefen, där middagen började klockan halv sju och slutade med titlarnas bortläggande klockan elva. På tisdagen hos Sjökaptenen, där middagen började klockan sex, och festligheten slutade med fingerkrok klockan två. På onsdagen hos Grosshandlaren, där middagen började klockan halv sju och slutade med knack och tjugoett klockan tre. På torsdagen hos Idrottsledaren, där middagen började klockan fem och slutade med grekisk-romersk brottning, gräl samt sillsexa klockan fyra. På fredagen hos Tegelmästaren, där tillställningen började klockan sju och slutade klockan tio med ett parti schack och en punschimitation.

Och i dag, som var en lördag, hade Anker inbjudits till stor middag i frack hos v. Häradshövdingen, vars gamla föräldrar firade sitt guldbröllop i sonens hem.

Guldbröllopsparet, de vördade gamla, med blåvita vågor av silver kring tinningarna, med några små rosor, alstrade av sinnesrörelse, på eljest bleka och likt vinteräpplen skrynkliga kinder, fördes fram till hedersplatserna i v. Häradshövdingens matsal. Det festligt dukade bordet sken, rosorna doftade och kristallerna blänkte.

Fondmäklaren Anker, klädd i frack, hade en stund gått och nosat med sin krumma näsa mellan glas och brutna servetter för att hitta sitt placeringskort; han såg ut som en botanist, där han stack ner näsan här och var, och handen for ibland upp för att lätt vidröra det vitkrulliga huvudet.

Då hörde han Häradshövdingens röst:

Här var det, herr Anker! Värdinnan ville ha er så nära som möjligt!

— Tackar, tackar vördsamt, svarade Anker lågmält, och gick att intaga en hedrande plats vid bordet.


71