varje kind, så att smilgropar uppstått. När solen sken i hennes ansikte, blev en mötande glad, ty både de ljusblå ögonen, det vitblonda håret och de friska kinderna bildade tillsammans ett jakande ord på frågan, om livet var värt att levas, njutas och fröjdas åt. Kanhända skulle någon ha kunnat tro, att en flicka med ett så luftigt och lätt yttre var ett flarn eller en lekdocka, men Electrical girl var, hennes livlighet, nyfikenhet och lilla nöjeslystnad till trots, en betrodd kvinna. Hon tjänstgjorde som kassörska i en elektrisk affär och visade alltid klarhet, fasthet och reda i sitt arbete, varför henne chefen på det högsta kunnat rekommendera, därest fråga blivit om att utskriva ett betyg. Att Electrical girl anonymt deltagit i en tävling om Venusmåtten i en tidning och varit nära att erhålla första pris, att hon var en gärna sedd blomsterförsäljerska på basarer, att hon även brukade användas som Luciabrud vid föreningsfester, då iklädd ett fint linne, vars initialer M. A. (Maj Andersson) doldes av en blomma, hindrade alls icke utvecklingen av hennes praktiska anlag. Att hon även anonymt svarat på en annons i Kuriren, vari tillkännagavs, att ”sympatisk ung dam med fördelaktigt yttre kan få stifta bekantskap nu genast med en drömmande och ensam man”, kunde endast tjäna som en bild till hennes nyfikenhet och en yttring av hennes livliga blod. För övrigt hade hon icke i det nämnda fallet givit sig in på någon längre korrespondens; det hela slutade med, att hon på avstånd, i sällskap med en fnittrande kamrat, spejade på en bedagad herre med för korta byxor och hängmustascher, som oroligt vankade fram och tillbaka på den utsatta mötesplatsen.
Uppvaktad hade hon varit av allsköns unga herrar, väl givit en kyss här och en klapp där till tröst, men hittills alltid avslutat de korta förbindelserna med att draga sig tillbaka, klinga på kassaapparaten, säga goddag och adjö samt hjälpa till med varumärkningen, fakturaavprickning och annat till inre tjänsten i affären hörande ting.
När en dag en ung man kommit in i butiken för att, som han sade, se på elektriska strykjärn, hade hon plötsligt känt en stark stöt rakt i hjärtat. Den unge mannen, som icke var någon annan än Första fiolen, hade helt flyktigt, och under de mest fåvitska ord, granskat strykjärnen, men desto ivrigare och grundligare
75