Hoppa till innehållet

Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tittat på flickan vid kassaapparaten. Slutligen hade den unge herrn inköpt en halv meter silkesspunnen koppartråd, med vilken han darrande avlägsnat sig. Ty Första fiolen kände en våldsam erövringslusta vakna inom sig, när han såg den unga, friska och nätta damen. Koppartråden snodde han, medan han vandrade bort, omkring ena långfingret; såväl den nyttiga tråden som de elektriska strykjärnen voro naturligtvis bara förevändningar för att få avlägga ett besök i affären och beskåda en pulla, ämnad att bliva hans. Den företagsamme Casanova önskade, medan han kände blodet stockas under nageln på fingret, där tråden stramade, att han på samma lediga sätt kring sitt finger kunnat linda de ljusa hårslingorna, som vajade kring flickans huvud.

Första fiolen gick tillväga med en försynt tilltagsenhet, och efter en liten tid kom han till ett första möte med den unga damen, som tycktes äga en för beundraren något förvirrande självkontroll. Hon kunde visserligen visa ysterhet, men plötsligt liksom krypa tillbaka i sitt skal, och den lystne unge mannen måste verkligen behärska sig ganska mycket för att icke skrämma sin duva på flykten.

Vad kan hon tycka om för något, undrade Första fiolen. Först måste vi förstås till med biograferna!

Han satte genast i verket en serie prov, vilka inleddes med biografbesök, varigenom han själv under några föreställningar fick stifta bekantskap med alla hjältar och hjältinnor, som Electrical girl förut så väl kände. Sedan blev det konditorisamtal och små promenader.

— Vad anser ni om kärleken, frågade Första fiolen.

— Ja, vad anser ni själv, frågade den försiktiga Electrical girl.

— Det är inte så gott att säga, sade den falske Första fiolen. Jag vet bara, att från det jag såg er första gången, så brann jag av kärlek till er. Jag älskar er, liten! Ni är en av jordens ljuvligheter. Å, se ännu en gång på mig! Tack. Å, tack!

Men Electrical girl var likväl försiktig, fastän hon begrep, att hon var så gott som i vargens våld. Hon log, men hon kunde plötsligt förändra sitt ansikte, och hur täckt detta än var, fick det vid sådana tillfällen ett uttryck av klart lugn och förstånd.

— Vi är tokiga, sade hon, när de äntligen började kyssas.


76