— Tack, farbror! Jag får tacka ordentligare sedan.
Detta svar, som alls icke var avsett att roa, utan som helt enkelt hoppat ur flickans mun i ett ögonblick av förvirring, då hon måste säga något för att skydda sig, fick Första fiolen att skratta hjärtligt. Medan han arbetade på byrån, där en stark värme rådde, satt den unge mannen och flinade för sig själv på ett sådant sätt, att hans närmaste förman, den hygglige, men mestadels nedslagne och av magsyra lidande kamrer Fors suckade:
— Ja, det är då gott, att någon kan skratta i detta bedrövliga livet!
Från andra stranden, som var svart med sin tysta skog i sommaraftonen, låg en bred mångata, som sträckte sig över sjön och glittrande gick fram ända till deras fötter. Månen var så grann och fyllig i kväll, det var så ljumt i luften, så vackert och stilla. I lätt skymning låg den lilla gläntan bakom dem, och stigen, som de nyss vandrat under ömt samspråk, hade blänkt av lysmaskar.
— Så fina, hade Electrical girl livligt utropat, så fina de äro!
Electrical girl vilade nu intill en tuva i matt sommarskymning. I detta milda dunkel tedde hon sig så ljus. Det vitblonda håret, som var bart, medan flickan höll sin lätta hatt i handen, de ljusa ögonen, de vita armarna, som till hälften voro nakna, den ljusa blusen, ur vilken halsen steg upp, fast och mjäll, allt spred ett skimmer omkring henne mot skogens mörka grund. Om Första fiolen kunnat göra reda för vad hon tyckte, att den unga fresterskan framför honom erinrade om, och om han i poetiska ord kunnat kläda sina tankar, då skulle han ha sagt:
— Hon liknar en stjärna. Det är silver omkring henne, som strålarna omkring en stjärna.
Tystnaden bröts endast av något ljud från vattnet eller en kreaturspingla långt inne i skogen, som då och då drog ett sakta andetag. Men mitt i lugnet lågade en brand i luften; alla sinnen skärptes starkt. Dubbelt kändes doften från porsbusken, dubbelt den milda ångan från ett i närheten vilande klöverfält. Det, som var vitt, innehöll en lockelse; det, som var dunkelt, gömde en frestelse. Dubbelt strålade månglittret, som nästan bländade dem.
80
