- 18
herrar. Vi kunna icke skjuta det åt sidan, icke omforma det efter några mänskliga önskningar.
Begär av oss att vi skola kläda detta budskap om Guds uppenbarelse och frälsande gärning i Kristus i tankeformer, som ej hindra dess väg till människohjärtana, och vi svara: detta krav är oundgängligen nödvändigt, och vi hava ock på strängaste allvar sedan länge strävat därmed. Tukta oss för att vår tunga är för stel, vårt språk för tungt, vår förmåga att gripa människorna, att anpassa våra ord efter deras behov är för liten och vi medge det. Gissla oss för att vi äro för orörliga, för litet brinnande, icke ha tillräckligt av kärlekens uppfinningsrikedom att nå människorna i denna tidens nöd med andlig tröst och hjälp, och vi skola ej kasta förebråelserna ifrån oss.
Men begär icke av oss att vi skola tala om Gud som visste vi icke, om han är personlig eller opersonlig, om han vill oss något eller icke, om han hör bön eller icke, eller om Kristus, som vore det oss dunkelt, om han är den fullkomliga Gudsuppenbararen, Frälsaren och Herren eller icke! Begär icke av oss att vi skola ställa något annat i centrum av vår förkunnelse än Jesus Kristus som levande Frälsarepersonlighet, att vi skola transponera honom till en vis lärare, bland vilkens sköna läror vi gallra ut till bevarande vad vi tycka, eller till en martyr, som vi flytta in i minnenas tempel, eller till en social reformator, vilkens majestätiska och flammande ord om själ, synd, förtappelse, frälsning, evigt liv vi behandla blott som färgrika arabesker på hans program för mänsklig jordelycka! Vi kunna det icke!
Vi kunna det icke, ty vi äro tjänare åt Ordet, som icke är Bibeln eller kyrkoläran i deras bokstav, men den Guds frälsningsvilja i Kristus, som slår oss till mötes som en eldslåga, när vi öppna Bibeln, och som genomströmmar kyrkans lära som dess oförgängliga livsström.
